Blogginlägg
Covers Special: Linda Ronstadt 1989
LINDA RONSTADT featuring AARON NEVILLE: Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind (Elektra, 1989)
REDAN INNAN LINDA RONSTADTS senaste album, ”Get closer” (1982), var hon på väg mot en seriösare del av sin artistkarriär. Mycket oväntat och snarare sensationellt blev hon en del i Jospeh Papps klassiska opera ”The privates of Penzance”. Den hundraåriga operaföreställningen, i en mer musikalkomisk version, hade nypremiär i januari 1981 och Linda sjöng rollen som Mabel. En föreställning som fick entusiastiska recensioner.
Efter de framgångarna ville Linda sikta in sig på gamla evergreen-låtar men tvingades av sitt skivbolag att göra ett ”typiskt Linda Ronstadt”-album vilket resulterade i ”Get closer”-albumet.
Därefter satsade Linda helhjärtat på sina evergreen-favoriter med jazzinriktning. En trilogi album, ”What's new” (1983), ”Lush life” (1984) och ”For sentimental reasons” (1986), där Linda kompas av stor orkester med den legendariske orkesterledaren Nelson Riddles arrangemang. Gamla låtar, en dammig repertoar och ett långtifrån spännande låturval.
Skivor som lämnade mig oberörd på 80-talet och fortfarande gör. Därför hoppar jag gladeligen över de albumen och koncentrerar mig på nästa Linda Ronstadt-album med en rad mer moderna covers, ”Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind”.
På omslaget till det albumet står det högt och tydligt att skivan presenterar soulsångaren Aaron Neville men hans personliga duettröst framträder bara på fyra låtar. Men samarbetet mellan Linda och Aaron är tveklöst kärleksfyllt. Två år senare producerade Linda Aarons album ”Warm your heart”.
1989 hade det alltså passerat många år utan att Linda hade attackerat sin repertoar med sin rockiga röst och det hörs på ”Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind” ganska tydligt att det är en mer mogen och mindre rockigare Linda som ställer sig vid mikrofonen. Och kompet är inte heller så färgstarkt personligt som under 70-talet.
Jag upptäcker ibland namn som Andrew Gold, Lee Sklar och Russ Kunkel men det är helt andra mer opersonliga studionamn som Dean Parks och Mike Landau som dominerar inspelningarna. Dessutom kryddas varje låt på albumet av en stor symfoniorkester (Skywalker Symphony Orchestra) och/eller en ännu större gospelkör (Oakland Interfaith Gospel Choir) som inte direkt höjer temperaturen eller energin i arrangemangen. Ett snyggt stråkarrangemang kan ha sin poäng när Jimmy Webb har arrangerat sin egen låt, det nya originalet ”Adios”, men annars blir det ofta smetigt och utslätat.
Låtmässigt finns det dock några höjdpunkter som räddar albumet från den lite tveksamma prägeln. Titellåten av Eric Kaz, som har skrivit en av Lindas finaste covers (”Love has no pride”), är en gyllene pärla. Det är också välkommet att Linda återigen har tittat in i Karla Bonoffs stundtals geniala låtkatalog. Och givetvis är Jimmy Webbs fyra låtar mer eller mindre intressanta. Men som sagt: Så mycket rock är det inte.
De två coverlåtarna från Paul Carracks underbart fina "Suburban voodoo" höjer både tempot och energin något.
1. "Still Within the Sound of My Voice" (Jimmy Webb) 4:32
1987. Från albumet "Still Within the Sound of My Voice" med Glen Campbell.
2. "Cry Like a Rainstorm" (Eric Kaz) 3:36
1972. Från albumet "If you're lonely" med Eric Justin Kaz.
3. "All My Life" (Karla Bonoff) 3:36
1988. Från albumet "New world" med låtskrivaren.
4. "I Need You" (Paul Carrack/Nick Lowe/Martin Belmont) 2:52
1982. Från albumet "Suburban voodoo" med Paul Carrack.
5. "Don't Know Much" (Barry Mann/Cynthia Weil/Tom Snow) 3:35
1980. Från albumet "Barry Mann" med Barry Mann.
6. "Adios" (Jimmy Webb) 3:36
Original.
7. "Trouble Again" (Karla Bonoff/Kenny Edwards) 3:19
1979. Från albumet "Restless nights" med Karla Bonoff.
8. "I Keep it Hid" (Jimmy Webb) 3:58
1968. Från albumet "Jim Webb sings Jim Webb" med Jim Webb.
9. "So Right, So Wrong" (Paul Carrack/Nick Lowe/Martin
Belmont/J. E. Ceiling/James Eller) 3:28
1982. Från albumet "Suburban voodoo" med Paul Carrack.
10. "Shattered" (Jimmy Webb) 2:54
1985. Från albumet "It's just a metter of time" med Glen Campbell.
11. "When Something Is Wrong with My Baby" (Isaac Hayes/David Porter) 3:52
1966. Från albumet "Double dynamite" med Sam & Dave.
12. "Goodbye My Friend" (Karla Bonoff) 3:44
1988. Från albumet "New world" med låtskrivaren.
/ Håkan
FOTO: Anders Erkman (1958-2020)
Fortfarande lika övertygande som enhet
<< | Juli 2023 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: