Blogginlägg

Best of 1973/74: #31. "Gone crazy"

GRIN: Gone crazy (A&M, 1973)

ÄVEN I DEN AMERIKANSKA ROCKGRUPPEN Grins fall är albumet ”Gone crazy” inte deras totalt bästa skiva men har naturligtvis en given plats bland de 40 bästa album som gavs ut under 1973 och 1974. Nej, jag gillar nog ”1+1” (1971) bäst av de fyra album som gruppen Grin gav ut mellan 1971 och 1973.
   Grin var en grupp, med Nils Lofgren som central medlem, som bildades 1969 som jag kom att regelbundet lyssna på sedan jag hade kommit i kontakt med denne Nils genom hans insatser på Neil Youngs album ”After the gold rush” (1970) och Crazy Horses debutalbum från 1971.
   ”Gone crazy” är Grin-gruppens sista album innan skivbolaget, och även kanske Nils och bandet, hade tröttnat på uteblivna kommersiella framgångar. När skivan släpptes i oktober 1973 är det väl osäkert om kvartetten i praktiken ens existerade ty Nils turnerade just då i Neil Youngs kompband Crazy Horse, som just då hade döpts om till The Santa Monica Flyers.
   Möjligen höll Lofgren redan då på att strukturera upp en framtida solokarriär som skulle få en sprakande start på skiva med solodebuten ”Nils Lofgren” (1975). Hursomhelst hade Grin 1973, efter tre album på Columbias underetikett Spindizzy, hamnat på A&M-etiketten där han sedan skulle göra fem studioalbum och en live-dubbel.
   Grin var under hela sin existens en grupp som kombinerade traditionell rock med mjuka, hänsynslöst vackra ballader. På ovannämnda ”1+1”-albumet var det än mer tydligt i pendlandet mellan softa och rockiga låtar. Låtarna på albumet delades nämligen upp på varsin sida som därmed förklarar albumtiteln.
   Det var ju faktiskt som pianist Nils Lofgren gjorde sin entré i den stora rockvärlden 1970, när han figurerade på ”After the gold rush”, och just kombinationen av vilda gitarrlåtar och melodiska pianobaserade poplåtar var Grins kännetecken under alla år. Och det gör också ”Gone crazy” till ett varierat och underhållande album.
   På framsidan av det röriga skivomslaget finns ett fotografi på Nils Lofgren när han gör en frivolt, en specialitet han ägnade sig ofta åt på sina konserter. Jag fick själv uppleva det på en konsert i Stockholm 1977. På albumet ”Flip” (1985) pryder för övrigt en flygande Nils omslaget.
   Den i Neil Young-kretsar kände producenten David Briggs producerade Grins samtliga album och även ”Gone crazy” och ansvarade sedan också för Nils Lofgrens solodebut 1975.
   ”Gone crazy” inleds rockigt och tungt med ”You're the weight” med ett avancerat gitarrsound men på den följande låten ”Boy & girl” är det Nils piano som är tydligt markerat. Nils har för övrigt skrivit albumets samtliga nio låtar, inklusive en repris på hans låt ”Beggars day” från 1971 där den fick sin debut på Crazy Horses första album. Låten kom att bli en hörnsten i Lofgrens repertoar som soloartist. På Grins skiva fick låttiteln tillägget ”Eulogy to Danny Whitten”. Danny Whitten var Crazy Horse-medlemmen som dog efter en överdos heroin i november 1972.
   ”Gone crazy” omfattas av ytterligare några starka rocklåtar men min största favoritlåt på albumet är den mer än vackra pianoballaden ”Believe” där Nils sjunger så snyggt och effektivt.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.