Blogginlägg

Oktober 2022 på Håkans Pop

Wilmer X på Frimis scen i Örebro blev oktober månads stora konsertbesök.

ÄNNU EN MÅNAD PÅ HÅKANS POP med de regelbundet, måndag och fredag, återkommande kategorierna ”Örebro Live”, 100-listan på stadens bästa konserter genom åren, och onsdagarnas genomgång av mer eller mindre aktuella coverskivor. Men jag har under oktober också skrivit om lite annat. Inledde med en notering och setlista på Nick Lowes Stockholm-konsert i september (som jag missade) och avslutade oktober med en liten tillbakablick på mitt liv med anledning av att Håkans Pop-sidan firade 15 år för några månader sedan.
   Under oktober avslöjades placeringarna #52-60 på min 100 konserter långa rangordnade lista på bästa liveupplevelser genom drygt 50 år i Örebro. Och den brokiga skaran av artister jag uppmärksammade nu var Lisa Miskovsky, The Inmates, Lars Winnerbäck, Ulf Lundell, Anna Ternheim, Jeremias Session Band, Imperiet, Ron Wood och Wilmer X. Fantastiska konsertminnen.
   I kategorin ”Cover-skivor” skrev jag om skivor med George Is Lord, Steve Earle, JD McPherson och Deep Purple. Album av blandad kvalité.
   Ett konsertbesök hann jag också med under oktober: fantastiska Wilmer X.
   På månadens sista dag ägnade jag några ord åt nyheten om Jerry Lee Lewis död. Mest av allt hänvisade jag till en tidigare artikel jag skrev 2019 om Jerry Lee musikaliska historia.

JAG LÄSTE EN FREDRIK STRAGE-KOMMENTAR där han beskriver dagens enorma musikutbud med orden ”det produceras mer musik nu än någonsin förut i mänsklighetens historia” och förstår varför jag inte hinner lyssna på alla skivor som jag önskar. Därför passerade många av månadens nya skivor, Bobby Weir, Julian Lennon, Brian Eno, Rebecka Törnqvist och Jim Lauderdale, mina öron bara en gång utan kommentar från mig.
   Ett aktuellt album blev jag däremot riktigt intresserad av och lät skriva en längre recension om, Anders F Rönnblom & Bravado Bravados ”Wisdom of the ancient ones”. Resten av månadens nya skivor som kom i min närhet resulterade i enbart korta kommentarer. Och inget album kunde jag den här månaden utse till det allra bästa.
   Den amerikanska tjejen COURTNEY MARIE ANDREWS har länge funnits i min medvetenhet men hon har aldrig fastnat som rejäl favorit på allvar. På åttonde albumet ”Loose future” låter det däremot bättre och mer personligt än tidigare. Från modern singer/songwriter-pop via lätt rockiga låtar till några countryinfluerade arrangemang blir albumet hennes bästa prestation hittills.
   Under några år, 2015-2018, var bröderna Martin och Adam i DIMPKER BROTHERS trogna besökare i Örebro på festivalerna Live at Heart och Folk at Heart. Lite slarvigt ville jag då jämföra bröderna med Everly Brothers eller The Proclaimers men på nya albumet, debuten ”Deathless”, låter det både personligare och mer professionellt. Poprock av genomarbetad kvalité, starka sånger, fullvuxna arrangemang, gitarrsolon av blixtrande slag och perfekt stämsång.
   Redan förra månaden sågade jag ep:n med PG ROXETTE och kan inte vara snällare nu när hela albumet ”Pop-up dynamo!” finns utgivet. Det finns bara ett enda utropstecken på skivan, i titeln, och låtarna och det modernt stajlade soundet i popstuk är tyvärr inget jag vill höra med Per Gessle.
   DUNGEN är väl egentligen ett band men allra mest sångaren Gustav Ejstes i centrum. Albumet med den spektakulära titeln ”En är för mycket och tusen aldrig nog” har ett lättflytande och luftigt sound som både fäster och flyger bort. Här finns tydliga proggreferenser, samtidigt som jag lyssnar och gillar det jag hör kan jag omöjligt skaka av mig ekot av Mikael Ramels en gång lite lekfulla sätt att skriva och sjunga.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.