Blogginlägg

Jerry Lee Lewis (1935-2022)

Efter flera dagars rykten gick 50-tals-rock'n'roll-ikonen JERRY LEE LEWIS ur tiden i fredags. Han var en av de första och en av de största om än inte allra störst i min personliga sammanfattning av 50-talets bästa artister.
   Under Håkans Pop-säsongen 2018/19 gjorde jag genomgång av 50-talets bästa musik (finns att läsa under bloggkategorin ”50-talets bästa”) och rangordnade då alla artister och placerade Jerry Lee på en blygsam 8:e-placering. Konkurrensen var stenhård och både Buddy Holly, Elvis, Eddie Cochran, Little Richard, Chuck Berry och Fats Domino hamnade i mina öron högre upp på listan.
   I min presentation av 50-talsartisterna tog jag mig friheten att plocka ut en låt ur varje artists repertoar och valde gärna någon udda pärla som i mina öron överträffade låtarna bland de allmänt kända och ibland uttjatade hitsen. Mitt udda val av Jerry Lee Lewis-favorit blev ”End of the road” från 1956. Förvisso en parentes i Jerry Lees diskografi men ändå en riktigt bra låt fast den givetvis har kommit i skuggan av ikoniska låtar som ”Whole lot of shakin' going on”, ”Mean woman blues”, ”Great balls of fire”, ”High school confidential” och ”Let's talk about us”.
   Som vanligt när det gäller 50-talets rock'n'rollmusik har jag lärt mig allt i efterhand. Är man född 1952, som jag, är man lite för ung för att ha upplevt musikgenren på plats.
   Jag berättade hela Jerry Lees 50-tals-historia i samband med mitt ”50-talets bästa”-projekt och den är musikaliskt anmärkningsvärd med det vilda pianospelandet i en central roll.
   Utan att direkt äga några specifika Jerry Lee Lewis -skivor har jag naturligtvis lyssnat på hans musik genom alla år. Och 1973 fick jag chansen att lyssna igen på aktuell Jerry Lee-musik på dubbelalbumet ”The session”, inspelad i London med dåtidens hetaste musiker. Förutom några nyinspelade versioner av hans stora hits gör han åtskilliga covers på låtar som ”Bad moon rising”, ”Early morning rain” och några övriga 50-talslåtar. Raden av imponerande musiker är lång och på en låt, ”Whole lot of shakin' goin' on”, spelar både Rory Gallagher, Peter Frampton och Albert Lee!
   Av alla 50-talsikoner inom musik levde Jerry Lee Lewis längst av alla. ”Last man standing” (2005) är den passande titeln på min senaste Jerry Lee-skiva.
   Jag avslutade min Jerry Lee Lewis-artikel 1 april 2019 med ”83-årige Jerry Lee Lewis lever än idag” men i fredags 28 oktober 2022 tog hans liv slut.

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.