Blogginlägg

En ”juvel” från Idaho att älska

Bilder: Magnus Sundell (tack!)
Foto: Carina Österling

EILEN JEWELL
Kulturterrassen, Örebro 18 augusti 2022
Konsertlängd: 20:36-21:18 och 21:41-22:32 (42+51=93 min)
Min plats: Sittande ca 8 m till vänster från scenen.

PÅ TORSDAGSKVÄLLEN BLEV DET ännu en gång dags att säga ”välkommen tillbaka till Örebro” för en artist som uppträdde på Kulturterrassens scen. Bara en vecka innan gjorde Ellen Sundberg en liknande comeback i staden efter fem års paus och nu var det en mer långväga artist, Eilen Jewell från Idaho, som inte heller gästat Örebro sedan 2017.
   Mellan 2009 och 2017 var Eilen Jewell med sitt band en trogen besökare i Örebro, om mina noteringar talar sanning var hon här vid åtta tillfällen, och publiken blev också trogen den charmerande amerikanskan med den fantastiska rösten. Därför var det inte så sensationellt helt fullsatt på Kulturterrassens konsert på torsdagskvällen. Många kunde berätta starka minnen från Eilens tidigare besök.
   Men ingen artist lever enbart på minnen så det var otroligt tillfredställande att som publik ännu en gång bli serverad den där hysteriskt underhållande blandningen av country, rock, swing och lite svängig jazz. Kryddad med en mänskligt personlig röst, en övernaturlig gitarrist och ett smidigt och mycket tajt komp.
   Konserten innehöll många musikaliska tillbakablickar i Eilen Jewells karriär, hon har ju åtta album bakom sig, men för mig var det lite överraskande att hennes svenska genombrottsalbum ”Sea of tears” (2009) kom lite i skymundan i kvällens låtlista.
   Eilen siktade istället in sig lite överraskande på ett ännu äldre album, ”Letters from sinners and strangers” (2007), och några av kvällens höjdpunkter kom från den plattan, ”Where they never say your name” och ”If you catch me stealing” som snyggt ramade in andra avdelningens repertoar. Till publikens glädje blev det också ”High shelf booze”, från den skivan, som blev kvällens extralåt.
   Det var ändå ingen konsert med enbart nostalgiska förtecken ty de 2022-arrangerade versionerna av både gamla och helt nya låtar gav en underbart positiv och levande bild av en Eilen Jewell-repertoar i nutid.
   Eilens kompband har sedan tidigare Örebrobesök förnyats med ståbasisten och ständigt leende Matthew Murphy medan trummisen och Eilens make Jason Beek höll alla arrangemang på taktfasta fötter. De musikerna var kanske inte så framträdande men trygga och viktiga i soundet där scenens enda instrumentalist, gitarristen Jerry Miller, vid upprepade tillfällen fick fritt spelrum för sina trollkonster på gitarrsträngarna. Soloinsatser som vid nästan varje tillfälle drog ned applåder från publiken.
   Tre låtar från Eilens senaste album, ”Gypsy” (2019), tillhörde naturligtvis också den framträdande skaran av kvällens låtar i den 21 låtar långa konserten. Med ”Crawl” och ”Miles to go” som bäst. Jerry Miller smyckade ut den förstnämnda låten med ett typiskt John Fogerty-riff. Kanske ett arv från en av Eilens senare singlar där hon tolkar Creedence-klassikern ”Green river” som trots önskemål från publiken inte spelades denna kväll.
   Däremot fick vi den här kvällen också insyn i Eilen Jewells framtid som skivartist. Alldeles nyligen spelade hon och bandet in nästa album och vi fick några smakprov som lovade väldigt gott, bland annat ”Crooked river” om floden i Idaho.
   Om jag förstod saken rätt kommer även ”Could you would you”, en Van Morrisonlåt från gruppen Thems repertoar, finnas med på det kommande albumet. Här gjordes den mycket fint och säkert där Jerry Miller ännu en gång höll sig framme genom att återskapa det klassiska ”Here comes the night”-riffet på sin gitarr.
   Eilen Jewell och bandet kom närmast från Stockholm där de på onsdagskvällen inledde Sverige-turnén. Ännu en gång har Eilen en möjlighet att musikaliskt lägga det här landet under sina fötter. Hon är bokstavligen en ”juvel” i musikbranschen som vi kan älska.

/ Håkan

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.