Blogginlägg

Funderingar och tankar vid ett fikabord idag

VAKNADE UPP TILL EN GANSKA konventionell torsdagsmorgon i maj 2022. Den ömmande vaden, som jag hade gått till sängs med, hade med lite hjälp från Voltaren-gel tonat ned den värsta smärtan. Nu såg jag fram emot en allt soligare torsdag. Efter några nyhetssändningar, med numera ständigt dystra rapporter, planerade jag en liten promenad till apoteket för inköp av mer Voltaren och en fika på stan.
   Med tanke på den snabbt förbättrade vaden såg jag framför mig en liten utökad promenadsväng men märkte när jag kom ut på trottoaren att en viss smärta fanns kvar i benmusklerna. I min lätt haltande värld förvandlade jag promenadslingan till en betydligt snävare sväng för att lite fortare nå delmålet Lill-Annas på Vasagatan.
   Beställde kaffe och en ost/skink-macka, satte mig ned vid ett bord för två fast mitt enda sällskap var mobilen. Ganska omedelbart började jag scrolla på ”min enda vän” för att inte känna mig mer ensam än jag egentligen var.
   Med mobilen i hand blev jag plötsligt oerhört nyfiken på om det fanns biljetter kvar till morgondagens Lolita Pop-konsert i Örebro. Vilket var fallet men jag ville avvakta hustruns besked innan jag beställde. Det planlösa bläddrandet på facebook, medan jag tog den första tuggan på den färska smörgåsen och sippade det svarta heta kaffet, gjorde att jag landade i nyheten att ”Joakim Berg har skrivit ett brev”. Den rubriken var tillräckligt intressant för att jag ville klicka på länken och gräva djupare i den förhoppningsvis heta nyheten.
   Jodå, på gruppen Kents officiella hemsida kent.nu fanns mycket riktigt ett dagsaktuellt brev från Joakim Berg som ville berätta historien om hur han redan i september 2019 upptäckte att han inte var trött på sin röst. Han hade börjat spela in, först fem låtar och sedan sammanlagt elva som nu släpps på ett album, ”Jag fortsätter glömma”, om två veckor.
   Där satt jag på ett förhållandevis tomt kafé, läste hans text och blev sådär upprymt optimistisk och nästan euforisk fast egentligen utan anledning. För det första hade jag inte hört en ton från soloprojektet (de 25 sekunderna på YouTube nedan väcker mer frågetecken än utropstecken) och det är nästan exakt sju år sedan Kent gav ut sitt sista album, ”Då som nu för alltid”, som jag förvisso gav en andraplats på min årsbästalista 2016.
   Efter kaffet lite piggare, efter Joakim Berg-nyheten lite mer musikintresserad och överlag lite friskare gav jag mig hemåt, passerade apoteket och när jag kom hem lyssnade jag på de där 25 sekunderna igen. Men jag kan inte uppfatta om de filmiskt inspirerade instrumentala tonerna i Joakims titellåt är något lovande, spännande eller bara något vardagligt. Om 15 dagar vet vi.



/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.