Blogginlägg

Fjärde gången gillt för Per Gessle

Postad: 2022-05-01 23:38
Kategori: Live-recensioner



Bilder: Carina Österling

PER GESSLE
Konserthuset, Örebro 1 maj 2022
Konsertlängd: 19:33-21:31 (118 min)
Min plats: 4:e bänkrad, plats 109 längst till höger.


DEN FORNE POPIDOLEN, NUMERA 63-årige Per Gessle, har tillfälligt lämnat den globala karriären med sitt Roxette, som sedan i våras heter PG Roxette, med hela världen som arbetsplats. Fylld av inställda konserter och sjukdom (halsfluss) och framflyttade datum var det dags, efter tre tidigare försök i oktober, december och januari, för Gessle med slimmat komp att till slut äntra Konserthusets scen i Örebro.
   De tre musikerna Christoffer Lundquist, diverse stränginstrument, Clarence Öfwerman, keyboards, och Magnus Börjesson, bas, plus sångerskan Helena Josefsson finns ju med även i Roxette-projektet. Men under den pågående turnén är det svenskt material som står i fokus, med låtar både från solorepertoaren och Gyllene Tider vars låtar faktiskt var i knapp majoritet på konserten. Allt framfördes i en avslappnad snyggt möblerad miljö på scen som rimmade perfekt med turnérubriken Unplugged där samtliga musiker och Helena huvudsakligen satt ned under konsertens 118 minuter.
   För att understryka Unplugged-konceptet saknade Gessles komp en trummis men arrangemang, sound och repertoar blev ändå inte så tillbakalutat som kanske var väntat. Och vid upprepade tillfällen var det istället en mycket pigg och allsångssugen publik som höll takten genom att glatt klappa med i de positivt kända låtarna.
   Det var som sagt Gyllene Tider-låtarna som lite överraskande dominerade konsertkvällen, både inledning och avslutning. Men det gör inte så mycket för i det här mindre formatet förvandlades de annars så klatschigt somriga powerpoplåtarna ibland till ren singer/songwriter-godis. Kanske mest tydlig på Gyllene-låten ”Födelsedag” och den mindre kända ”Vid hennes sida” som är lugn, akustisk och ganska anonym redan i original på gruppens senaste album ”Samma skrot och korn”.
   Med en låtsnickare av rang i centrum blev konserten en fin och hjärtlig underhållningshistoria där både energi och känsla höll en hög trivselnivå.
   Vad som gör en konsert med Gessle bra är först och främst låtmaterialet. Han är ju en låtskrivare av rang och det kan inte vara lätt att välja ut ett 20-tal av hans alster med tanke på att han är tvingad att tillgodose hitönskemål från publiken. Jag kan, som Gessle själv, vara tämligen trött på ”Hej hej sommartider” men förstår att han inte kan gå ut på en scen och hoppa över den låten. I den lite tveksamma kategorin kan jag nog placera ytterligare några påtvingade hits ur kvällens repertoar som jag är allergisk mot. Jag är ganska säker på att publiken inte håller med mig på den punkten ty allsång och handklappning var frekvent under konsertens mest förutsägbara sekvenser.
   Då är det roligare och framförallt mer positivt att analysera övriga musiker och många eleganta arrangemang som lyfte det gamla materialet till ett liv i aktuellt dagsljus. Som Christoffer Lundquists exklusiva färdigheter på slide, dobro, akustisk gitarr och mandolin som så läckert kryddade många arrangemang. Hans mandolin när Gessle spelade ukulele på ”Tuffa tider” var en av kvällens musikaliska höjdpunkter.
   Christoffer är uppenbart trollkarlen i gänget men Clarence Öfwermans klaviaturer, på sin till synes enkla keyboard/synt, är på något sätt ryggraden i Per Gessles hela solokarriär. Pianoklangen är liksom unison med Gessles DNA som resulterar i ett högkvalitativt låtmaterial.
   Sedan har vi sångfågeln Helena Josefsson som påverkade det smakfulla soundet lika mycket som Marie Fredriksson en gång gjorde utan att hon på något sätt kopierar varken sångsätt eller röst. Utan direkt fysisk kraft levererade hon underbart läckra stämmor bredvid Gessles hest begränsade röstresurser.

Kung av Sand
På promenad genom stan
Flickan i en Cole Porter-sång
Småstadsprat
Min plats
Tycker om när du tar på mej
Det hjärta som brinner
Ljudet av ett annat hjärta
Varmt igen
Tuffa tider (för en drömmare)
Juni, juli, augusti
It Must Have Been Love
Vilket håll du än går
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)
Min hälsning

Extralåtar:
Födelsedag
Listen to Your Heart
När vi två blir en

Extraextralåtar:
Vid hennes sida
Sommartider
När alla vännerna gått hem

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (475)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (149)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Maj 2022 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.