Blogginlägg
Weeping Willows konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/4 2004.
KONSERT
Weeping Willows
Club Swepop/Downtown, Örebro 7/4 2004
Weeping Willows, som numera närmast får betraktas som veteraner i svensk popbusiness, inledde sin karriär som en väldigt nischad orkester med stora musikaliska backspeglar som viktigt komplement. Nu med facit i hand, efter fyra album och nästan sju år, har de ju utvecklats på ett smärre mirakulöst sätt.
Från pompöst snillrika ballader till fartiga rocklåtar. OK, de kanske har förflyttat sig från en helt egen sfär, utan konkurrenter, till mer konventionella rockfåror. Till det yttre känns det så men inom det här bandet, som på några år krympt med två man, regerar också en personlighet som är svår att ta ifrån dom.
Det var verkligen upplagt för en galakväll på Downtown. Men med så många skivor på sitt samvete börjar man ställa krav. Och då känns ”blott” 16 låtar, av vilka hälften hämtats från senaste skivan, på bara 65 minuter som en droppe i havet på den ocean som Weeping Willows befinner sig på.
Med facit i hand, den kompletta låtlistan, blir det uppenbart hur bandet i onsdagskväll förvandlade många av sina möjligheter till svårigheter när de satte ihop repertoaren.
Det är naturligtvis vågat och utmanande att vid så många tillfällen brista ut i ballader men när konserten är kort och koncentrerad så tog det ner tempot lite för många gånger för att det skulle vara riktigt nyttigt för helheten.
Dessutom var det lite för lågt i tak i källaren på Downtown när Magnus Carlson ville ta oss med upp till månen i dessa eleganta ballader.
Från sångaren Magnus emotionella röst, som blir så mycket större och viktigare när han har bandet omkring sig jämfört med den tämligen misslyckade solokarriären, till bandets häftiga musikalitet var det däremot tämligen prickfritt hela kvällen.
Lite tyngre sound, lite mer mullrande arrangemang och för all del också överraskande många rundgångstillfällen i högtalarna. Som inte gav fantastiska låtar som ”You’re happy now” och ”Touch me” full rättvisa på scen. Och inte heller kunde bättra på det skamfilade intrycket på skiva av ”Skin to skin”.
I övrigt fungerade de nya låtarna utan invändning. Från det korta ”Sweet Jane”-influerade introt på ”Heart of hearts” till överraskande starka ”Call me anything”.
Weeping Willows låtar:
Heart of hearts
Something to believe in
While I’m still strong
You’re happy now
Hold me
Try it once again
Skin to skin
Stairs
Disconnected
You weren’t even close
How could you forget?
Touch me
Call me anything
Somewhere
There is a light that never goes out
So it’s over
/ Håkan
Överflöd av personligt starka sånger
De bästa låtarna sedan september
<< | April 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: