Blogginlägg

En softare och mindre flåshurtig Tomas Ledin

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/4 2004.

KONSERT
Tomas Ledin
Conventum, Örebro 10/4 2004

Artisten, eller ska vi säga institutionen, Tomas Ledin höll på att förlora ansiktet i dessa oändliga sommarturnéer som accelererat i storlek år efter år. I den galenskapen eller hysterin fanns det egentligen bara en massa slagdängor, allsångsrefränger och ett evigt tjat om den ljusa årstiden.
   Nu vill Tomas ta sig ur ekorrhjulet, som jag i somras lite elakt kallade lagom Bryan Adams-rock (och fick ännu elakare kommentarer tillbaka), och göra intim och mycket mer ljuvlig musik på nära håll. Conventums närmare 1500 personer kanske inte ryms i Ledins vardagsrum men lite av den känslan fanns säkert med i ambitionerna.
   För det var en luftigare, softare och mindre flåshurtig Ledin som intog den ovalformade scenen.
   Resultatet kanske inte hade den exakta explosiviteten, den moderna stora konserthallen har ju kvar den stora opersonliga arenans nackdelar, men visst var det mycket mer personlighet, mer avspända vibrationer, en smakfullare och mer familjär föreställning än någonsin Ledins traditionella sommarresor.
   Så tillkommer repertoaren som plötsligt levde upp på ett mycket mer elegant sätt. Låtmässigt kanske inte så stora förändringar sedan i somras, förutom de tunga (fast ljuvligare) bidragen från senaste skivan, men det blev mer substans med fokus på versraderna, och mindre allsång då refrängerna inte var det viktigaste.

Soundet på skivan är ju ryggraden för den ”nya” Ledin så lite fattigt och lite fantasilöst var det att återigen återse hans sommargubbar på scen. Killarna i bandet saknar naturligtvis inte dignitet men de hade ingen lätt uppgift att musikaliskt ersätta musiker som Esbjörn Svensson, Ola Gustavsson och Dan Berglund.
   Men gjorde det, ska erkännas, mycket förtjänstfullt. De lyckades på scen återge den senaste skivans arrangemang mycket bra.
   Dessutom var de direkt färgstarka i de äldre låtarna, repertoaren de harvat runt med på sommarturnéerna med ett ganska ordinärt resultat, som nu fått en helt annan musikalisk betydelse i denna ofta lågmälda inramning.
   Vars ursprungliga styrka nu underströks genom Tomas Ledins förklaringar och beskrivningar mellan låtarna.
   Örebros nya konserttempel Conventum får nog anses klara de musikaliska kraven med god marginal. Ljudet var klockrent rakt igenom konserten och de stora kontrasterna och nyansrikedomen i Ledins musik, ofta inom samma låt, nådde mig tämligen naturligt långt upp på läktarna på 19:e raden under taket.

Tomas Ledins låtar:
Bara Miles blåa toner hänger kvar
Ett fruset ögonblick
Vi ska gömma oss i varandra
Lika hopplöst förälskad
Här kommer den nya tiden
Vem kunde ana
(Vad gör du med mig) Louise
En lång väg tillsammans
Hela vägen för din kärlek
I natt är jag din
Tillfälligheternas spel
En del av mitt hjärta
Balladen om Ohlin
Helt galen i dig
Knivhuggarrock
En man som älskar
Snart tystnar musiken

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.