Blogginlägg

Covers: Juliana Hatfield sings Police

JULIANA HATFIELD: Juliana Hatfield sings The Police (American Laundromat, 2019)

DEN AMERIKANSKA SÅNGERSKAN Juliana Hatfield skivdebuterade som soloartist 1992 och hon har givit ut skivor med en beundransvärd intensiv takt sedan dess. Bland alla hennes 18 album, fyllda med originalmaterial, har hon under senare år även gjort några album med enbart covers som det finns anledning att lyssna närmare på. För att understryka hennes produktivitet har Juliana även givit ut album i flera andra konstellationer.
   Som jag har nämnt vid tidigare tillfällen är det alltid i coversammanhang lite mer intressant att höra en tjej tolka låtmaterial skrivna och sjungna av killar, som jag också kunde konstatera förra veckan när jag skrev om en Tom Waits-tributeskiva med enbart kvinnliga artister.
   Nu är det inte bara Julianas röst som gör hennes coverskiva intressant. På mer än hälften av låtarna spelar Juliana själv alla instrument och det blir en do-it-yourself-känsla som i många låtar faktiskt ger Police-låtarna en modernare och mer rebellisk framtoning. För hon vill onekligen sätta sin prägel på det här gamla originalmaterialet som jag faktiskt inte har lyssnat på på flera år. ”Juliana Hatfield sings The Police” får mig sugen att ibland lyssna på de tidiga Police-låtarna, som jag är mest bekant med, igen.
   Öppningen med ”Can't stand losing you” är klockren och lockar till fortsatt lyssning. Och redan på fjärde låten får jag min favorit i ”Hungry for you” där Juliana elegant tar det franska språket på allvar. "Rehumanize Yourself" överraskar mig också, mest för att jag har dålig koll på originalet.
   ”Roxanne” är lite för provokativt skramlig för mina öron, långsamma gitarrexplosioner och låten lyfter aldrig. ”Every breath you take” hoppar jag också gärna över. Dels är den i original upprepande och tröttsam och Juliana lyckas inte förvalta ambitionen att ge låten tillräcklig personlig ny touch. Kopierar bara. ”Hole in my life” är också lite tveksam innan låtens poppiga sekvens.
   ”Murder by numbers” är rätt och slätt punk, varken mer eller mindre. Även ”Landlord” går i punktempo men är ändå intressant för låtens obskyra historia. Men avslutningen ”It's alright for you”, med sitt vilda gitarrsolo, är en ganska ordinär final på ett helt okej album.


"Can't Stand Losing You" (Sting) – 3:09
1978. Singel.
"Canary in a Coalmine" (Sting) – 2:49
1980. Från albumet "Zenyatta Mondatta".
"Next to You" (Sting) – 3:59
1978. Från albumet "Outlandos d'Amour".
"Hungry for You (J'aurais Toujours Faim De Toi)" (Sting) – 3:14
1981. Från albumet "Ghost in the machine".
"Roxanne" (Sting) – 3:45
1978. Singel.
"Every Breath You Take" (Sting) – 4:34
1983. Singel.
"Hole in My Life" (Sting) – 4:24
1978. Från albumet "Outlandos d'Amour".
"De Do Do Do, De Da Da Da" (Sting) – 4:15
1980. Från albumet "Zenyatta Mondatta".
"Murder by Numbers" (Andy Summers/Sting) – 2:33
1983. Från albumet "Synchronicity".
"Landlord" (Stewart Copeland/Sting) – 3:21
1978/1993. Outtake/Från boxen "Message in a box".
"Rehumanize Yourself" (Stewart Copeland/Sting) – 3:27
1981. Från albumet "Ghost in the machine".
"It's Alright for You" (Stewart Copeland/Sting) – 3:39
1979. Från albumet "Regatta de Blanc".

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.