Blogginlägg
Soundtrack of our lives konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/11 2004.
KONSERT
The Soundtrack Of Our Lives
Frimis/Å andra sidan, Örebro 3/11 2004
Den här göteborgska sextetten är verkligen en, i flera avseenden, gigantisk orkester. Bjässen vid mikrofonen, det egocentriska skägget som kallar sig Ebbot, kan leda ett fantastiskt skickligt band till stordåd allt som oftast. Men det är inte alltid så uppenbart att de här bohemiska killarna vill göra allt så väntat, folkligt och publikmässigt.
Ryktet om deras ojämna konsertkapacitet är stundtals lika berömt som deras omvittnade och rasande skicklighet. Det gjorde onsdagskvällens föreställning inför ett fullpackat, svettigt, hängivet och förhållandevis nyktert Frimis på förhand till en helt öppen affär trots allt.
Men det var också den enda (konstruerade) spänning som kvällen bjöd på. Ty efter introduktionsmusiken, en Morricone-inspirerad instrumental (som enligt uppgift är skriven av förre Soundtrack-medlemmen Björn Olsson), rullades den röda rock’n’roll-mattan ut.
I blåtonat motljus och rökkaskader kom bandet in och trollband direkt en del av publiken redan från låt 1, ”Believe I’ve found”. Som följdes av ”Transcendental suicide” och det var så långt tydligt att Soundtrack hade ett uppdrag för kvällen: Att marknadsföra nya skivan, ”Origin vol 1”.
Men så blev inte alls fallet när den 80 minuter långa konserten ska sammanfattas. Benhårda versioner av ”Firmament vacation”, ”Sister surround” och ”Instant repeater ’99” blev så mycket större mästerverk än någon låt från senaste skivan. Inte ens hitmässiga ”Bigtime” klarade konkurrensen fast Ebbot visuellt klättrade runt på scenen.
Bara några veckor gammal är det kanske för tidigt att kritisera den senaste skivan “Origin vol 1” som en ganska ordinär Soundtrack-skiva, fast jag i hjärtat just nu faktiskt har den känslan. Och konserten i onsdags gjorde faktiskt inget för att ändra den känslan.
Däremot är ju hela bandet ett unikum. Som förenade sin flyhänta musikalitet med råbarkad energi och lyckades på något konstigt sätt vara både indie och retro på samma gång. På en konsert som avslutades lite snopet efter bara två extralåtar.
/ Håkan
Det handlar naturligtvis mycket mer om dig själv
Lena Ph konsert
<< | November 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: