Blogginlägg
Tributes: Tom Waits
"Come on up to the house - Women sing Waits” (Dualtone, 2019)
SOM JAG HAR KONSTATERAT TIDIGARE brukar Tom Waits-covers fungera allra bäst i munnen på kvinnor. Möjligen med undantag av Richard Lindgren (som gärna lägger in ”Tom Traubert's blues” mot slutet av sina konserter) och Moneybrother (gjorde en svensk version av ”Downtown train”) är det tjejernas insatser som för mig, som har ett litet ojämnt förhållande med Tom Waits, har lyft hans låtar till en absolut godkänd och ibland stark nivå.
På en tidigare Tom Waits-tribute, ”Step right up”, saknade jag tjejerna helt medan Scarlett Johansson och Ebba Forsberg har gjort lysande tolkningar på hela album av den mannens låtar. Och nu kom den här uteslutande kvinnotolkande hyllningsskivan och underströk mina tidigare slutsatser. En blandning amerikanska tjejer, från olika musikaliska utgångspunkter, som tolkar Tom Waits med sina framträdande röster, ibland viskande och ibland kraftfulla, där innerligheten hela tiden finns närvarande. Som även framkallar starka känslor som jag aldrig har upptäckt på Tom Waits egna skivor.
Den här hyllingsskivan inleds och avslutas med två kvinnliga grupper, Joseph är överraskande en indiefolktrio från Portland och The Wild Reeds är ett folkrockband från Los Angeles, men i övrigt är det kvinnliga soloartister inom en rad olika musikaliska genrer. Men det är alltid välsjungande framträdanden och ibland övervägande lågmälda arrangemang som framhäver de innerliga rösterna som på det viset befinner sig ganska långt från originalen.
Många artister på skivan är nya namn för mig och även låtarna är till stor del obekanta för mig. I många fall hämtade från Tom Waits senare och i mina öron mer ojämna album, exempelvis fem låtar (bland annat titellåten) från ”Mule variations” (1999). Men här finns också låtar från Tom Waits riktigt tidiga karriär på 70-talet innan han blev ”allmän egendom”. Och de riktigt kända Tom Waits-låtarna är få och allmänt kända ”Jersey girl”, ”Hold on” och ”Downtown train” är inga typiska representanter på skivan.
Den sammanhållande producenten Warren Zanes har haft huvudansvaret på skivan men det är de olika producenterna, bland annat John Leventhal, Brad Jones, Tony Berg och Mitchell Froom, som har gjort att det genomgående soundet är avskalat och lågmält på en gemensam hög kvalitetsnivå.
Det nya stjärnskottet Phoebe Bridgers gör ett bra intryck här, när hon ömsint viskar fram ”Georgia Lee”, och jag börjar på allvar förstå hennes popularitet. Patty Griffins fantastiskt fina röst till piano och stråkar gör den drygt sex minuter långa ”Ruby's arms” till en favorit här. Och Iris DeMents udda röst som nästan spricker i Mitchell Frooms produktion, med en ljuvligt smekande steelguitar som en röd tråd, är också en av höjdpunkterna.
I övrigt innehåller skivan både folkrock (australiska Angie McMahon), soul (Corinne Bailey Rae), traditionell jazz (Kat Edmonson) och country (Iris DeMent).
1. JOSEPH "Come On Up to the House" 4:00
2. AIMEE MANN "Hold On" 5:23
3. PHOEBE BRIDGERS "Georgia Lee" 4:18
4. SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER "Ol' 55" 5;29
5. ANGIE McMAHON "Take It With Me" 4:06
6. CORINNE BAILEY RAE "Jersey Girl" 2:34
7. PATTY GRIFFIN "Ruby's Arms" 6:06
8. ROSANNE CASH "Time" 4:37
9. KAT EDMONSON "You Can Never Hold Back Spring" 2:22
10. IRIS DeMENT "House Where Nobody Lives" 4:22
11. COURTNEY MARIE ANDREWS "Downtown Train" 4:14
12. THE WILD REEDS "Tom Traubert's Blues" 4:45
/ Håkan
Mars 2021 på Håkans Pop
Krönika: Januari 1991
<< | April 2021 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...
Silja 13/02: Kul!...
Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...
Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...
Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...
Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...
Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...
Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...
Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...


Kommentarer till blogginlägget: