Blogginlägg

I min skivhylla: Southside Johnny

SOUTHSIDE JOHNNY & THE JUKES: Trash it up (Polar POLS 387)

Release: September 1983
Placering i skivhyllan: Hylla 10: Mitt emellan två andra Southside Johnny-skivor, "Love is a sacrifice" (1980) (där kompbandet hette The Asbury Jukes) och "At least we got shoes" (1986).

VECKANS VAL AV SKIVA UR MINA VINYLHYLLOR blev en utmaning, en skiva med ett inte helt fläckfritt rykte. Läser hemska återblickar på den här skivan och jag har väl själv ett inte helt klockrent minne av skivan. Däremot minns jag någon låt som jag tyckte hade hittendenser om än inte alls i nivå med Southside Johnnys legendariska 70-talsmaterial. På den tiden var ju gruppen i händerna på Steven Van Zandt som producent och hans kompis Bruce Springsteen skänkte också energi till det här bandet.
   Bandet delade ocksÃ¥ sitt ursprung frÃ¥n New Jersey med Springsteen, vars skivor stÃ¥r tätt pÃ¥ samma vinylhylla nÃ¥gon decimeter till höger om Southside Johnny-skivorna, som bidrog med Ã¥tskilliga lÃ¥tar pÃ¥ Epic-albumen mellan 1976 och 1978. Hans nära samarbete höjde dock inte automatiskt det allmänna intresset hos den breda publiken för gruppen. Van Zandt började prioritera E Street Band-jobbet och skivbolaget tappade ocksÃ¥ intresset när genombrottet aldrig kom.
   Nystarten 1979 pÃ¥ nytt skivbolag (Mercury), med ny producent (Barry Beckett) och ett i stort sett ograverat band hade fortfarande lyskraft och jag kan vittna om en konsert i Stockholm (med John Hiatt som förband!) där bandet verkligen levererade sin energiskt levande rockmusik.
   Men trots det hade bandet sin mest spännande framtid bakom sig och det blev lÃ¥ngt mellan skivorna pÃ¥ 80-talet och pÃ¥ vägen till 1983 och "Trash it up!" hade bandet förlorat sitt "Asbury" i gruppnamnet. BlÃ¥ssektionen innehöll inte längre det klassiska namnet Richard "La Bomba" Rosenberg och jag misstänker att blÃ¥sarna i bandet inte hade nÃ¥got New Jersey-usprung längre.
   NÃ¥väl, efter ytterligare nÃ¥gra medianedtonade album var desperationen stor hos bÃ¥de bandet och folket bakom. Mirage, en underetikett till Atlantic, blev bandets skivetikett i USA. Där figurerade även producentgiganten Nile Rodgers som artist under de här 80-talsÃ¥ren vilket kanske kan vara förklaringen till att just Rodgers hitsound skulle bli nyckeln till nya framgÃ¥ngar för bandet.
   Som ni ser ovan hamnade skivan i Sverige pÃ¥ Polar-etiketten. Kanske ABBA:s koppling till Atlantic i USA hade en förklaring. Jag ser ocksÃ¥ att lÃ¥tarna pÃ¥ skivan är förlagda av Sweden Music som ägdes av Stickan Andersson, tillika ägare av Polar, och det var kanske naturligt att därför ge ut den i sammanhanget udda skivan pÃ¥ den etiketten här i landet. Dock har de slarvat pÃ¥ tryckeriet med etiketterna ty titeln pÃ¥ Southside Johnny-albumet saknar det utropstecken som Ã¥terfinns pÃ¥ bÃ¥de konvolutet, inneromslaget och över lÃ¥ttexterna...

VALET AV NILE RODGERS SOM PRODUCENT hade naturligtvis enbart superkommersiella skäl. Han hade ju på 70-talet ett välrenommerat rykte i discobranschen, främst genom skivorna med Chic och Sister Sledge, och hade ju även lyckats ge David Bowie hans bredaste publik med "Let's dance" våren 1983. Så allt talade för succé i samarbetet Southside Johnny/Nile Rodgers. Riktigt så blev det inte...
   Rodgers tog med sig sin trumprogrammerare James Bralower och tekniker Jason Corsaro in i det här projektet och det har inte överraskande resulterat i en väldigt rytmbaserad platta. Kanske inte ren disco men ambitionen att modernisera och förändra soundet för ett av livemusikens mest traditionella band var inte sÃ¥ genomtänkt.
   Ett blankt och rent klaviatursound, som i och för sig skulle bli genomgÃ¥ende kännetecken för Springsteens "Born in the USA" ett Ã¥r senare, mixat med ekande 80-talstrummor befinner sig ju lÃ¥ngt frÃ¥n ett tajt livesound. Gitarristen Billy Rush, som nu var huvudansvarig lÃ¥tskrivare i bandet, lämnade bandet efter den här skivan och jag kan misstänka varför.
   De inledande lÃ¥tarna "Trash it up!" och hitdoftande "Can't stop thinking of you" klarar jag av att lyssna pÃ¥ än idag men 6:32 lÃ¥nga "Get your body on the job" gÃ¥r över gränsen för det otillÃ¥tna. Inte heller en cover pÃ¥ Young Rascals "Ain't Gonna Eat Out My Heart Anymore" frÃ¥n 1965 har nÃ¥got existensberättigande här.
   Ã„ven omslaget där Johnny Lyon i nystruken kostym poserar tillsammans med nÃ¥gra skyltdockor utanför en av New Yorks trendigaste affärer, Trash & Vaudeville, känns väldigt konstruerat och malplacerat.
   Skivan förändrade dock inte Southside Johnny & the Jukes som livegrupp och jag har ett självupplevt minne frÃ¥n Lyceum i London 1984 som bevis.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.