Blogginlägg från 2016-09-20

"II"

THISELL
II
(Jelly Fant/Rootsy)

När jag först fick den här skivan i min hand för några veckor sedan var det präktig sensommar i det här landet. Men under tiden fram till officiell release i fredags blev det traditionell höst i luften och det är just där, i den höstsvala verkligheten och det påträngande mörkret med ett moloket vemod som följd, Tisells album hör hemma.
   Avskalat är Peter Thisells ledord när han gör musik. När han sätter titlar pÃ¥ sina album är han lika kortfattat konsekvent. Hans första album hette "I" och hans nu andra heter, lika konsekvent, "II" och det finns redan funderingar pÃ¥ nästa album och titeln är givetvis redan framvärkt, "III".
   Jag skriver om den nya skivan som en soloplatta och pÃ¥ sätt och vis är det Peter Thisells album. Han sjunger och han har skrivit samtliga texter men han har ett band med sig som tillsammans med Peter har skrivit all musik. Musikerna, som ibland pÃ¥ skivan uppgÃ¥r till fem man och en kvinna, har alltsÃ¥ deltagit i det kreativa och demokratiska arbetet och har, inbillar jag mig, haft stor pÃ¥verkan pÃ¥ det djupa känsloläge som genomsyrar en majoritet av albumets tio spÃ¥r.
   Det här är ingen skiva man spelar som bakgrundsljud till diskning eller bokläsning för den kräver största möjliga uppmärksamhet och när lägenheten vilar i tysthet framÃ¥t midnatt framträder Thisells konstnärliga frihet allra bäst. Jag blir en aning brydd när jag sitter och skriver recensionen med förmiddagssolen skinande genom fönstret frÃ¥n öster. Bra sÃ¥ng och musik ska givetvis fungera i alla sammanhang och miljöer och under olika förutsättningar men efter alla sena kvällar i höstmörkret blir mina funderingar en aning splittrade i dagsljus.
   Jag hade nöjet att fÃ¥ uppleva Thisells musik live under Live at Heart för nÃ¥gra veckor sedan och trots att "bandet" dÃ¥ bara var en duo, Peter och violinisten Karin Wiberg, kom den meditativa känslan märkbart fram i musiken. I själva framförandet förstärktes arrangemangen och lÃ¥tarna av en kärv men innerlig ton som till viss del saknas när jag "bara" lyssnar pÃ¥ skivan. Men Ã¥ andra sidan mÃ¥las arrangemangen pÃ¥ skiva med mÃ¥nga fler färger av mÃ¥nga fler musiker fast det är det lÃ¥gmälda och det lÃ¥ngsamma som dominerar ljudbilden. I ett musiklandskap, där violinen fÃ¥r sällskap med bÃ¥de stÃ¥bas, dragspel, piano och nÃ¥gon enstaka elgitarr, som har lika mycket gemenskap med sparsmakad svensk folkmusik som kärv och mycket personlig americana.
   Jag hörde nÃ¥gon jämföra Thisells skiva med Lambchops musik men själv tänker jag pÃ¥ nÃ¥got Tindersticks har gjort under nÃ¥gon lugn stund.
   Skivan bakom omslaget med sin suddiga, svartvita och ofokuserade bilder är en favorit som växt till sig under Ã¥tskilliga sena och mörka kvällar.
   I det lugna och övervägande stilla flödet av musik har det varit svÃ¥rt att fÃ¥nga konkreta melodier. Det känns som helheten har varit sÃ¥ mycket viktigare att Ã¥stadkomma än att tillverka nÃ¥gon klatschig hitlÃ¥t pÃ¥ kommando. Nej, "II" befinner sig sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n glättig showbusiness det i dagsläget gÃ¥r att komma.
   Ã„ndÃ¥ hör jag en nÃ¥got stegrande intensitet i tonfall och arrangemang mot slutet av skivan. I lÃ¥tar som "Amounts to you", "Untitled #5" och "It happened to you". Men jag vill inte för allt i världen ha missat hela resan genom albumet fram till den vackra slutpunkten "Black bird".

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.