Blogginlägg

Ulf Lundells outtröttliga energi

Postad: 2015-11-16 10:04
Kategori: Live-recensioner



Alla bilder: Anders ErkmanDet var inte utan hjälp från kompbandet som Ulf Lundell lyckades hålla energin levande under konsertens dryga tre timmar. Marcus Olsson (ovan) blåste rent med sina saxofoner och Janne Bark var som vanligt en klippa på gitarr.

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/11 2015.

ULF LUNDELL
Conventum, Örebro 14 november 2015
Konsertlängd: 19:31-22:51 (200 min)
Min plats: Rad 11, plats 678


Lördagens uppladdning med påföljande förväntningar inför Ulf Lundells konsert fick sig en rejäl törn av tragiska världshändelser och plötsligt är tyckande om musik av ganska oväsentligt värde. Men musik kan också trösta och i många sammanhang ha helande effekter. Med engagemang och en total närvarokänsla (skällde på "Gott att leva" ut en i publiken som tittade i mobilen) stod Ulf Lundell på scen och var på sitt mest energiska humör och förmedlade så stora känslor att jag efter konserten stapplade ut från Conventum fullständigt nöjd och tillfredsställd.
   Ulf Lundells konsert närmade sig rekordlängd (2002 spelade han pÃ¥ Idrottshuset i drygt fyra timmar) men stannade vid tre timmar och tjugo minuter. Jag har skrivit det tidigare och vill ännu en gÃ¥ng pÃ¥minna om att musik inte är en sportgren där den fÃ¥r högst betyg som spelar längst. Men Lundells urladdning pÃ¥ lördagskvällen var en makalöst energisk knockout som överträffade alla tidigare Örebrokonserter och förvandlade samtidigt den stora konsertlokalen till en svettig rockklubb. Jag har sett totalt bättre och upplevt mer variationsrika konserter med Ulf Lundell men engagemanget och den outtröttliga energin han visade upp den här kvällen var av historiskt högsta klass.
   Konserten gick pÃ¥ knock direkt där de tempoladdade lÃ¥tarna följde pÃ¥ rad utan paus men som även innehöll dramaturgiska detaljer av ren hypnotisk kraft. Där arrangemangen tonades ned och sedan hetsades upp för att vid upprepade tillfällen nÃ¥ absolut maximal effekt. Mycket uppenbart under den lÃ¥nga gospelhetsande finalen som aldrig riktigt ville ta slut.
   Efter fem rasande effektiva lÃ¥tar gjorde Lundell sitt första statement, "Ah, but I was so much older then / I'm younger than that now", innan han tillsammans med sitt högexplosiva slängde sig in i "Levande och varm". Med en häpnadsväckande ork lyckades den snart 66-Ã¥rige Lundell hÃ¥lla ett högt tempo genom hela konserten och mot slutet dela ut mÃ¥nga musikaliska knytnävar, "Den vassa eggen", "Omaha", "Gott att leva" och hela sjoket av extralÃ¥tar med "Folket bygger landet" och "Jag har jobbat för hÃ¥rt" (Lundells svenska version av Steve Van Zandts "I've been working too hard") som höjdpunkter, innan "Club Zebra"-albumets lÃ¥nga men lite ojämna titellÃ¥t blev naturlig slutfinal.
   Energi och urladdning kräver ocksÃ¥ andhämtning och variation och det var kanske just där, när tempot dämpades och arrangemangen blev lÃ¥gmält magiska, som det brände till pÃ¥ allvar. Som när Lundell efter "Sommarens sista servitris" tog till orda och förklarade sin avsky för världens alla religioner, förebÃ¥dade ett tredje världskrig och sedan framförde en fin version av "GÃ¥ upp pÃ¥ klippan" som möttes med stÃ¥ende ovationer. Följdes av en lika passionerad version av "Främmande stad" som trots sina 30 Ã¥r pÃ¥ nacken är sÃ¥ aktuell i den just nu infekterade flyktingdebatten.
   En lika gammal men musikaliskt uppgraderad "En fri man i stan", där Surjo Benigh spelade en framträdande mycket effektiv bas, visade att Lundell nÃ¥dens Ã¥r 2015 har ett kompband som tillför nya arrangemang med stor kreativitet. Sedan kom, med undantag av balladen "Rialto", den lÃ¥nga rockiga finalen pÃ¥ konsertens huvudavdelning. Där varje lÃ¥t lät som den perfekta slutlÃ¥ten men hela tiden avlöstes av ytterligare energi och rockigt ös. "KampsÃ¥nger mot mörkret", som en dÃ¥ svettig Lundell sÃ¥ passande beskrev det.
   Jag är sällan vän av överdimensionerade blixtrande gitarrsolon och oändligt lÃ¥nga konserter men just den här ödesmättade dagen kändes det nödvändigt att rensa hjärnan med nÃ¥gra Janne Bark-uppvisningar där även andregitarristen Jens Frithiof fick sola sig i strÃ¥lkastarskenet, avgrundsdjupa saxofonbröl frÃ¥n Marcus Olsson och ett oöverträffat driv pÃ¥ Andreas Dahlbäcks trummor.
   Den tretton Ã¥r gamla "Club Zebra"-skivan blev nÃ¥got av kvällens tema pÃ¥ konserten som bÃ¥de inleddes och avslutades med lÃ¥tar frÃ¥n det albumet. Och Lundell hade dessutom lyckats hitta en bortglömd pärla som "Senare Ã¥r", med vackert Roy Bittan-inspirerat pianospel av David Nyström, frÃ¥n just den skivan som ocksÃ¥ blev kvällens lÃ¥gmälda höjdpunkt.
   Om det här var sista konserten i Örebro under den sista turnén, som Lundell hotat med, Ã¥terstÃ¥r väl att se. TillÃ¥t mig tvivla. Men ska han sluta pÃ¥ topp sÃ¥ var Conventum-konserten definitivt ett utmärkt tillfälle men för oss andra lämnar han ett smärtsamt tomrum efter sig.

LÃ¥tarna:
Venus & Jupiter
PÃ¥ den andra sidan
Tillsammans vi två
Ut i ikväll
Den här vägen
Levande och varm
Evangeline
Senare år
Sommarens sista servitris
Gå upp på klippan
Främmande stad
En fri man i stan
Den vassa eggen
Omaha
Rialto
Om det här är vintern
Kär och galen
(Oh la la) Jag vill ha dej
Gott att leva

Extralåtar:
Hon gör mej galen
Kapten Kidd
Förlorad värld
Folket bygger landet
Jag har jobbat för hårt
GÃ¥ ut och var glad

Extra extralåt:
Club Zebra

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< November 2015 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.