Blogginlägg
Ett helt fång alldeles odödliga låtar
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/3 2007.
KONSERT
Staffan Hellstrand
Musikscen Örebro/Klaras 1/3 2007
Tiden står som bekant inte still och många av Staffan Hellstrands sånger är så tidlöst starka att det känns som de tillhör svensk pophistoria. I torsdagskväll under närmare 90 minuter inför en oförlåtligt liten skara åhörare bjöd han på både gamla, aktuella och exklusivt nyskrivna låtar. I både snälla och rockiga arrangemang fast han var ensam på scen.
Han inledde truligt tystlåten men blev allt mer pratsam med många spontant underhållande mellansnack. Som knöt ihop låtarna från olika tider och olika sammanhang till en tämligen gedigen helhet.
Utan att i varje enskild detalj analysera Staffans digra låtlista från konserten känns det nästan som att varje album ur hans elva soloskivor långa karriär fanns representerad. Det bevisar också att mannen, som vägrar klippa sig, har en genuin låtskrivarådra. Vars konstverk till poplåtar har allt annat än kortsiktiga liv.
Med bara en akustisk gitarr eller piano till musikalisk hjälp föll alla smarta utsmyckningar till golvet men på något märkvärdigt sätt kunde man ana de alldeles underbara melodierna i de enkla arrangemangen.
Utan Nomads i kompet eller Fredrik Blanks grymma gitarr bredvid sig fick Staffan lita på sångerna och rösten. Det var ingen större överraskning att konstatera hur enkelt och naturligt han rörde sig mellan tokrockiga låtar som ”Mehkong whiskey”, Dylan-sprudlande poesi i ”Romeo i Stocksund” och synnerligen vackra melodier som ”Fanfar” och ”Bilder av dej”.
När han sedan satte sig vid pianot så blev anslaget ett helt annat och tonen i ”När våren går på vallen”, ”Ingen ska få andas” och den helt nya ”Oönskad hund” var både vemodig och vacker.
Om man tycker att Staffan har tappat lite melodisk känsla på senare tid kom kvällens nyskrivna låtar, ”Ditt tak ska falla ner” hette en annan, som en rekyl i den villfarelsen.
Det fanns även plats för Dan Andersson i ”Hemlös” fast publiken ivrigt väntade på ”Lilla fågel blå” som dök upp som sista finalnummer.
Det kanske inte var en konsert som trollband i varje sekund. Inte heller såg jag några änglar passera genom rummet men fick uppleva en i högsta grad inspirerad artist framföra ett helt fång alldeles odödliga låtar.
Staffan Hellstrands låtar:
??Nu är jag tillbaka
Fanfar
Den första snön
Hela vägen hem
När våren går på vallen
Decemberblommor
Ditt tak ska falla ner NY
Kromad, svart
En ny Ida Lupino
Fel sida av vägen
Ingen ska få andas
Oönskad hund NY
Hemlös (Dan A)
Mehkong whiskey
Ta mina händer
Romeo i Stocksund
Bilder av dej
Precis som du är
Lilla fågel blå
/ Håkan
Hjärtligt mänsklig pubrock
Southend i mitt hjärta
<< | Mars 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: