Blogginlägg
"Det kunde förvisso vara värre..."
OLLE UNENGE
Det kunde förvisso vara värre...
(Unenge)
Olle Unenge med band har växt i omfång och målar nu med fler musikaliska färger. En gång i tiden, för drygt två år sedan, kallades den fasta konstellationen för Unenge & Co och var en liten anspråkslös kvartett med soloartisten Olle Unenges svenska låtar plus några översatta covers på repertoaren. En lågmäld och trygg musikalisk profil där texterna, med en vardaglig ton som jag då kallade "verbal briljans" i en recension, var både underhållande och stundtals engagerande.
Nu på skiva har Olle samlat ett ännu större sällskap runt omkring sig som har gjort att även det musikaliska språket, som vi till vardags brukar kalla sound, har blivit en viktig del i förmedlandet av den personliga poesin. Tio musiker och sångare har hjälpt till att sammanfoga musik och text till en sammanhållande helhet.
Olle har använt alla sina medhjälpare med strikt sparsamhet. Varje arrangemang på de tio låtarna har sin egen bild. Och resultatet på hela albumet blir därför så omväxlande och varierat. Grekiska instrument samsas naturligt med banjo, mandolin, fiol och trummor.
När jag första gången hörde Olle uppträda med sitt svenska material, Live at Heart 2012, så lät det först lite onaturligt när den svenska accenten rullade ut från den Guinness-fuktiga munnen. Men jag vande mig snabbt. När jag först lyssnar på den här skivan blir jag överraskad och lite förbryllad på ett ungefär liknande sätt fast det nu handlar om det musikaliska.
Trummor har inte alltid funnits med i Olles musikaliska värld men blir här en ny slagkraftig nyans. För att inte tala om Mats Lindströms elektriska gitarr som förmedlar påtaglig energi på några låtar.
Albumet har undertiteln "10 Sånger - från Traneberg till Grekiska Öar" men på skivan berättar Olle sin historia i omvänd kronologisk ordning. Börjar således på en ö i Grekland med "Vid denna blåa dörr" och landar, efter flera avtagsvägar, självbiografiskt i 50- och 60-talets Traneberg, Stockholm. Men texterna hålls ihop ändå. Inte minst tack vare Bob Dylans ande som vilar här och där. Parafrasen "Jag var mycket äldre då, jag är yngre än då nu" i första låten är ju genial och influenserna har ju funnits där sedan Tranebergstiden.
Olle har ju i årtionden varit den irländska folkmusikens store talesman och har behandlat det engelska språkets irländska accent med bravur och storslagen rutin som sångare i Tullamore Brothers. Jag kan ana en viss respekt för det välformulerade svenska språket även på skiva men tillsammans med de intressanta och spännande arrangemangen blir det här något helt annat och mycket mer personligt.
Tack vare Joacim Dubbelmans produktion har de grundläggande singer/songwriter-låtarna fått ett studiomässigt lyft med lite vassa kanter och några överraskande grepp som på några ställen ger uttrycket "fritt spelrum" ett ansikte.
Energin i "Skål för min fader", drivet i "Det här gamla tåget" och den nästan rockiga inramningen av titellåten, med lager av elgitarrer, imponerar allra mest. Den grekiska touchen på låtar som "Vi denna blåa dörr" och "Långsamt väder", där medlemmar från den grekiska orkestern YaMas medverkar, förstärker trovärdigheten i texterna.
Även i de mindre spektakulära och långsamma låtarna hittar jag skönhet. Kajsa Zetterlunds sträva fiol i "Långsamt väder", mandolin möter hårdrocksgitarr i "Flod på väg" och den långsamma men ändå kraftfulla "Mellan ebb och flod" är alla färgstarka inslag på den här skivan.
Olle Unenges "Det kunde förvisso vara värre..." är ett soloalbum med en förbluffande variation. musikalisk spänning och stort underhållningsvärde.
/ Håkan
Blott en axelryckning
42 minuter blev 60
<< | November 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: