Blogginlägg

"Idiots hill"

BASKO BELIEVES
Idiot's hill
(Rootsy)

Falkenbergssonen Johan Örjansson har verkligen växlat spår. Med sitt band levererade Johan både på skiva och scen personlig poprock, med vissa kommersiella inslag, men nu har han gått vidare med sikte på USA och tillsammans med några amerikanska lekkamrater spelat in en skiva i Denton, Texas. I den förvandlingen passade han på att byta namn och bli singer/songwriter eller lågmäld rockartist.
   PÃ¥ Live At Heart i höstas hade han lite svÃ¥rt att presentera det nya projektet men nu tillsammans med nÃ¥gra ofta lÃ¥gprofilerade musiker framträder lÃ¥tarna och soundet med tydliga kvalitéer. LÃ¥tar som jag dÃ¥ uppfattade som introverta har nu fÃ¥tt vingar.
   Johan har uppenbart inte sökt kommersiella lösningar med sin nya musik. LÃ¥tar och arrangemang bygger hellre pÃ¥ atmosfär och personlighet än catchy refränger eller spektakulära detaljer. Inledningen pÃ¥ skivan är nästan i hemligaste laget med instrumentala "In a glade". En tvekande akustisk gitarr, ett planlöst nynnande och lÃ¥nga pauser mellan ackorden. Ingen knockoutstart men en atmosfärisk och meditativ början pÃ¥ en skiva som växer och växer.
   Det är i stort sett Israel Nash Gripkas musiker som kompar Johan och har producerat skivan. Tillsammans har de funnit ett eget ansprÃ¥kslöst sound som via smÃ¥ medel bygger upp arrangemangen till mer eller mindre magiska nivÃ¥er. Ibland, folkmusikkänslan i "Going home" och blÃ¥sarrangemanget i "The waiting", omfamnas jag av en omedelbar känsla men ofta rör sig arrangemangen bland dunkla och svÃ¥ranalyserade ljud som behöver sin tid i öronen.
   Just blÃ¥sarrangemangen höjer känslan pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar och fÃ¥r mig nästan att dra paralleller med Van Morrison under hans storhetstid pÃ¥ 70-talet. Som i "Rain song" som doftar mer Memphis än Texas.
   Det finns en tunn skiljelinje mellan personlig och självupptagen. Ibland irrar Johan runt bland det svÃ¥ra och karga, "Archipelago winds" är ett sÃ¥nt ögonblick, men det är värt att söka höjdpunkterna pÃ¥ den här skivan för tillfredsställelsen blir desto större när lÃ¥tar som "The wolves" och "Leap of faith" dyker upp i högtalarna.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.