Blogginlägg

"Idiots hill"

BASKO BELIEVES
Idiot's hill
(Rootsy)

Falkenbergssonen Johan Örjansson har verkligen växlat spår. Med sitt band levererade Johan både på skiva och scen personlig poprock, med vissa kommersiella inslag, men nu har han gått vidare med sikte på USA och tillsammans med några amerikanska lekkamrater spelat in en skiva i Denton, Texas. I den förvandlingen passade han på att byta namn och bli singer/songwriter eller lågmäld rockartist.
   På Live At Heart i höstas hade han lite svårt att presentera det nya projektet men nu tillsammans med några ofta lågprofilerade musiker framträder låtarna och soundet med tydliga kvalitéer. Låtar som jag då uppfattade som introverta har nu fått vingar.
   Johan har uppenbart inte sökt kommersiella lösningar med sin nya musik. Låtar och arrangemang bygger hellre på atmosfär och personlighet än catchy refränger eller spektakulära detaljer. Inledningen på skivan är nästan i hemligaste laget med instrumentala "In a glade". En tvekande akustisk gitarr, ett planlöst nynnande och långa pauser mellan ackorden. Ingen knockoutstart men en atmosfärisk och meditativ början på en skiva som växer och växer.
   Det är i stort sett Israel Nash Gripkas musiker som kompar Johan och har producerat skivan. Tillsammans har de funnit ett eget anspråkslöst sound som via små medel bygger upp arrangemangen till mer eller mindre magiska nivåer. Ibland, folkmusikkänslan i "Going home" och blåsarrangemanget i "The waiting", omfamnas jag av en omedelbar känsla men ofta rör sig arrangemangen bland dunkla och svåranalyserade ljud som behöver sin tid i öronen.
   Just blåsarrangemangen höjer känslan på några låtar och får mig nästan att dra paralleller med Van Morrison under hans storhetstid på 70-talet. Som i "Rain song" som doftar mer Memphis än Texas.
   Det finns en tunn skiljelinje mellan personlig och självupptagen. Ibland irrar Johan runt bland det svåra och karga, "Archipelago winds" är ett sånt ögonblick, men det är värt att söka höjdpunkterna på den här skivan för tillfredsställelsen blir desto större när låtar som "The wolves" och "Leap of faith" dyker upp i högtalarna.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.