Blogginlägg

Istället för en konsertbiljett

Som ni kanske redan har förstått har jag genom alla tider haft en fascination för konsertbiljetter. Jag har skrivit lite mer utförligt i ämnet här och brukar i möjligaste mån lägga ut bilder på biljetter som illustration till mina recensioner. Tycker känslan och minnet av en konsert förstärks med en konsertbiljett i hand.
   Jag har genom åren sparat på många biljetter men långtifrån alla. När jag officiellt recenserar konserter på klubbar och krogar brukar jag ofta stå med på någon typ av gästlista och då blir ju fysiska biljetter direkt oviktiga. Men däremot i konserthus, idrottshallar och större lokaler, typ Hovet och Globen i Stockholm, förekommer det givetvis alltid biljetter med information om avdelning, bänkrad och platsnummer.
   Men ibland faller den rutinen och jag får en slarvigt skriven papperslapp eller hamnar helt enkelt på någon inofficiell stol utan nummer... Som på lördagskvällen inför Nationalteaterns konsert på Conventum i Örebro. Ackrediterad i vanlig ordning fick jag den här gången ingen officiell biljett utan ett kuvert (med Conventum-tryck) med några nedklottrade handskrivna bokstäver och siffror, se ovan.
   Förklaringen till denna manöver har sin logiska förklaring. Konserten med Nationalteatern skulle ursprungligen genomföras på Örebro Konserthus som dock snabbt såldes ut och flyttades till det rymligare Conventum. Omflyttningen skapade praktiska problem, gamla Konserthusbiljetterna skulle plötsligt fungera i en helt annan lokal, medan nyköpta Conventum-biljetter skulle samköras med de gamla.
   Därför erkände Fredrik "Mudda" Johansson, nöjesansvarig på Conventum, i pausen på konserten att det hade varit rörigt och stressigt i ommöbleringen av sittplatserna som i sin tur förklarade varför jag presenterades med ett handsskrivet kuvert och inte en officiell biljett.
   I morgon måndag publiceras recensionen av konserten på den här sidan.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.