Blogginlägg från 2014-02-24

En överdos i nostalgisk allsång

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/2 2014.

NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER
Conventum, Örebro 22 februari 2014
Konsertlängd: 18:08-19:01 och 19:34-20:46 (125 min)
Min plats: Rad 4 Plats 164

Är man gammal nog, som undertecknad, har nostalgi sin uppenbara charm - ibland. Nationalteatern tillhör min ungdom men ger mig splittrade minnen. Jag förstod redan då, runt 1974, att bandets många starka låtar i sina bästa stunder, då Ulf Dageby skrev och sjöng materialet, skulle gå till svensk musikhistoria. Däremot trodde jag nog aldrig att musiken 40 år senare så helt automatiskt skulle kunna dra massorna till konsertlokalerna genom att enbart framföra 34 år eller äldre gamla låtar på i stort sätt samma vis som då.
   Men jag kunde väl heller aldrig i min vildaste fantasi inbilla mig att Nationalteatern en gÃ¥ng skulle väljas in i svenska Hall Of Fame eller, ännu mer osannolikt, att Ulf Dageby skulle medverka i reality-tv.
   Nationalteaterns revivalshower pÃ¥ 00-talet var publikmässigt mycket uppskattade och efter Dagebys "breda genombrott" i SÃ¥ mycket bättre kan den kommersiella dragningskraften knappast vara starkare. Det var till bristningsgränsen fullt pÃ¥ Conventum pÃ¥ lördagskvällen och den stora majoriteten av publiken visste varför de var pÃ¥ plats: För att sjunga allsÃ¥ng, för att Ã¥teruppleva sin ungdom och att festa. Fast kanske inte med just den prioriteringen...
   Nationalteatern spelade sig igenom ett sjok av sina mest kända lÃ¥tar pÃ¥ ren rutin. DÃ¥ var glädjen och responsen högt i tak och det fanns knappt utrymme att hämta andan i den strikt nostalgiska repertoaren. Pausen, som ofta bara brukar vara ett tidskrävande gissel, kom därför lägligt efter bara 53 minuter för att publiken pÃ¥ sina hÃ¥ll kunde fylla pÃ¥ vätskenivÃ¥n och slipa till den redan frÃ¥n början obefintliga sÃ¥ngrösten.
   Jag ljuger överdrivet om jag pÃ¥stÃ¥r att jag under denna kväll upplevde nÃ¥gon spänning eller överraskning. Men Nationalteaterns Rockorkester 2014 är ingen lössläppt hobbyorkester utan är ett gäng professionella musiker, mÃ¥hända i övre medelÃ¥ldern, som är bÃ¥de tajta och rockigt samspelta med Ulf Dagebys underhÃ¥llande mellansnack som extra krydda.
   Musikaliskt höll sig dock Dageby i bakgrunden under konserten, nÃ¥got enstaka gitarrsolo ("Doin' the omoralisk schlagerfestival") men i övrigt spelade han tillbakadragen kompgitarr, men som sÃ¥ngare är han oerhört underskattad. Med en tillbakalutad elegans tog han hand om konsertens bästa ögonblick som "Doin' the omoralisk schlagerfestival", "Barn av vÃ¥r tid", mäktigt lÃ¥nga "Rövarkungens ö" och "Bara om min älskade väntar" med text av sÃ¥ngaren själv.
   Ã„ndÃ¥ lämnade Dageby ödmjukt över sÃ¥ngen pÃ¥ "Ge mig mitt liv nu" till Matilda Sjöberg, sÃ¥ngfÃ¥geln som med sin svala stämma fick personifiera "Hanna frÃ¥n Arelöv", "Hon flytta' ut till Bergsjön" och gamla "Mamma rock". I övrigt sjöng bandets i sammanhanget unge man Mattias Hellberg lÃ¥tarna och han är ju en extraordinär profil i andra sammanhang, gitarrist i HÃ¥kan Hellströms band, och i detta rutinerade rockgäng bidrog han med välmotiverat nytt blod vid mikrofonen. Fast trovärdigheten blev lite naggad i kanten när han som är sÃ¥ "ung" (40 Ã¥r) sjöng "Vi fortsätter spela rock 'n' roll men vi hÃ¥ller pÃ¥ att dö".
   I övrigt var det den stora publiken som var kvällens fascination. Kanske inte sÃ¥ hänfört hysterisk som jag ändÃ¥ hade väntat mig fast de spontana glädjeyttringarna var Ã¥tskilliga. Inte minst i diverse allsÃ¥ngsögonblick som i den omöjliga ramsan "Hadelatten da da - umpapa omp" pÃ¥ "Kolla kolla" vars intro doftade Rolling Stones pÃ¥ riktigt. Eller när Mattias Hellberg slängde in nÃ¥gra nya alternativa textrader ("Dom tjatar om OS") i "Speedy Gonzales"
   Igenkänning var kvällens kod där ingen lÃ¥t i den 21 lÃ¥tar lÃ¥nga repertoaren alltsÃ¥ var yngre än 34 Ã¥r.

Ulf Dageby: gitarr, sång
Nikke Ström: bas
HÃ¥kan Nyberg: trummor
Mattias Hellberg: sång, slagverk
HÃ¥kan Svensson: gitarrer
Matilda Sjöberg: sång
Ulf Stenberg: keyboards

LÃ¥tarna:
Stranden
Jack the Ripper
Ingelas sång
Hon flytta' ut till Bergsjön
Hanna från Arlöv
Doin' the omoralisk schlagerfestival
Ut i kylan
Spisa
Lägg av

Paus

Rövarkungens ö
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Ge mig mitt liv nu
Vi fortsätter att spela rock ’n' roll men vi håller på att dö
Livet är en fest

Extralåtar:
Mamma rock
Men bara om min älskade väntar
Speedy Gonzales

/ HÃ¥kan

90:#12 Ljus i natten

MAGNUS LINDBERG: Ljus i natten (Harvest/EMI, 1999)

1999 gjorde Magnus Lindberg en magnifik comeback som skivartist. Hans 80- och 90-tal hade varit fyllda av oerhörda succéer men också långa inaktiva pauser och uppehåll. Efter de mycket uppmärksammade och mediamässigt förstorade åren med Grymlings, 1990-1992, blev det lite för mycket av både det ena och det andra för Magnus som drog sig undan från både bransch och uppmärksamhet.
   Men vÃ¥ren 1999 skulle han vara tillbaka med en ny soloskiva, hans första pÃ¥ nästan tio Ã¥r. Under sin "storhetstid" som soloartist 1978-1982 var Magnus starkt förknippad med EMI-stallet av artister. Och nu efter 17 Ã¥r tog han Ã¥ter upp samarbetet med skivbolaget i allmänhet och Kjell Andersson ("Mr EMI") i synnerhet och pÃ¥ "Ljus i natten" är Magnus starkare och mer övertygande än kanske nÃ¥gonsin.
   Bakom det osedvanligt enkla och lite simpla Kjell Andersson-omslaget döljer sig en skiva som är enkelt och odramatiskt inspelad där melodierna och texterna är det viktigaste och utanpÃ¥verket, arrangemangen, kommer i andra hand. Producenten Billy Bremner, som ocksÃ¥ spelar fenomenal gitarr pÃ¥ skivan, är naturligtvis ansvarig för soundet. Som inte styrs av teknik eller finesser utan lÃ¥ter instrumenten gitarr, bas/keyboards(Kaj Söderström) och trummor (Pelle Alsing) i ren Rockpile-anda bara vara naturliga förmedlare av melodierna.
   Förvisso ett litet komp men ibland kommer skivstudioägaren Micke "Nord" Andersson in och spelar en alldeles rysligt vacker och effektiv slidegitarr.
   Lika bra som Magnus kan beskriva ren kärlek, eller saknaden av densamma, kan han ocksÃ¥ skriva om det hÃ¥rda och kalla i samhället. PÃ¥ ett personligt sätt kan Magnus bÃ¥de poetiskt och med bÃ¥da fötterna pÃ¥ jorden lÃ¥ta känslorna vägleda genom de personliga textraderna som andas bÃ¥de vemod och överlevnadsinstinkt.
   Inledningen med "Sanningen" är andlöst imponerande i sin rasande framfart. Magnus lÃ¥ter dessutom stark och frisk i de intensiva luftrören medan han ivrigt staplar textraderna pÃ¥ varandra.
   Resten av skivan blir en sällsam resa via vemodig ballad ("Ser du"), rak rock ("För oss"), country ("När jag ser dig"), snabb pop ("Aldrig mer igen"), cajunrock ("En ensam varg"), rockabilly ("Himlens port")och Neil Young-inspirerat ("Dansa med mig") och en fantastisk "Jag har aldrig vart i Memphis" till det avslutande utropstecknet "En dag som alla andra" med Wille Crafoords text. Magnus har skrivit en av sina vackraste melodier till en text om det dÃ¥ förestÃ¥ende hysteriska millennieskiftet.
   "Ljus i natten" kanske inte överträffar 80-talsalbumen "Röda läppar" och "I en hand" men albumet är däruppe. Och jag tycker mig ha fÃ¥tt indikationer av Magnus själv att han tycker samma sak ty mÃ¥nga lÃ¥tar har överlevt i mÃ¥nga Ã¥r i senare Ã¥rs scenrepertoar.
   "Ljus i natten" är inte bara Lindbergs comeback till EMI. Det är ocksÃ¥ comeback för den ärevördiga engelska skivetiketten Harvest som hade sina största framgÃ¥ngar pÃ¥ 70-talet. Ulf Lundells tvÃ¥ första album gavs ut pÃ¥ Harvest.

"Dansa med mig" live med en ensam Magnus Lindberg.


/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...