Blogginlägg

"Hosianna"

LARS WINNERBÄCK
Hosianna
(Universal)

Winnerbäcks rad av utmärkta och ibland utsökta album fick sig en spricka, en uppenbar svacka, med senaste studioalbumet, skivan med den helt omöjliga titeln "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Musikaliskt var det inte lika komplicerat, snarare tvärtom. Ni kan läsa mina tankar om den skivan här.
   Ja, jag tyckte att hans rockmusik, som ju spelade huvudroll pÃ¥ den skivan, där hade blivit lite svulstig och närmade sig den opersonliga nivÃ¥n arenarock. Han hade kvar sitt gamla band, frÃ¥n den folkmusikinfluerade "Daugava"-skivan, som ändÃ¥ försökte rocka högljutt. Nu har han under en längre tid turnerat med ett "riktigt" rockband med Hellacopters-profilen Nicke Andersson i spetsen. En av svensk rockmusiks mest begÃ¥vade hjärnor.
   Nu finns delar av det bandet bakom Winnerbäck även pÃ¥ skiva och "Hosianna" fÃ¥r väl betecknas som en rock'n'roll-injicerad nystart fast den i sin helhet är en sedvanlig blandning av bÃ¥de konventionell rock, typiska Winnerbäck-ballader och material däremellan där kanske hans styrka är mest uppenbar.
   Och över allt det musikaliska ligger Winnerbäcks mörka, direkt svarta, klagande men ibland vemodigt vackra texter som blivit ett tungt utropstecken under i stort sett hela hans karriär. Inget nytt under solen där och de riktigt nya spännande greppen saknar jag överhuvudtaget pÃ¥ nya skivan.
   Däremot känns rockkänslan ärlig och naturlig. Inget spekulativt sneglande pÃ¥ sound och uppblÃ¥sta arrangemang som pÃ¥ senaste skivan. Även i de avskalade balladerna lever rockkänslan och dÃ¥ med en tydlig ThÃ¥ström influens i skivans mest ödesmättade och entoniga sekvenser. Behöver jag tillägga att känslan blir övertydlig när ThÃ¥ström dessutom lite oväntat dyker upp som duettsÃ¥ngare pÃ¥ en lÃ¥t?
   Skivan inleds lÃ¥gmält med "Vi Ã¥kte aldrig ut till havet"och är den melankoliska öppning som ibland Ulf Lundell sysslat med pÃ¥ mÃ¥nga av sina album. Redan i nästa lÃ¥t, "GÃ¥ med mig vart jag gÃ¥r" där ThÃ¥ström gör sin entré, blir det högpotent elektrisk rock, som nästan gÃ¥r överstyr i adrenalinstinn energi, men här finns inget kvar av det eleganta och slätkammade Kent- och Coldplay-soundet frÃ¥n förra skivan.
   Men i lÃ¥ten som följer, den pianobaserade "Monsterteorin", är det snyggare, mer planerat, uppbyggt och genomtänkt. Men fortfarande jordnära rockmusik. En av skivans bästa lÃ¥tar.
   Som i sin tur följs av ännu en upparrangerad pianodänga i halvfart med klockspel. "Vem som helst blues" är en självbiografisk berättelse och musikaliskt blir det stort med trumpeten pÃ¥ slutet.
   Sedan blir det Hellacopters-energi i en riktig burnout till lÃ¥t, den supersnabba, hetsiga och punkintensiva rocklÃ¥ten "Det gick inte", som kan bli en röjare av stora mÃ¥tt pÃ¥ den kommande turnén.
   Ambitionen att blanda fritt med olika typer av lÃ¥tar blir än mer pÃ¥taglig mot slutet av skivan. Först "Skolklockan", akustiska gitarrer och piano i en lyckad kombination i en alltmer intensiv ballad. Pianot har huvudrollen även i nästa lÃ¥t, överraskande poppiga "Utkast till ett brev". Med sträv, utlämnande och lite trÃ¥kig röst gör Winnerbäck sin Leonard Cohen pÃ¥ "Ett slags liv.
   Avslutningen pÃ¥ skivan är stark och majestätisk pÃ¥ olika sätt. "När det blÃ¥ser frÃ¥n ditt hÃ¥ll" är munspelsrock med breda, tjocka gitarriff och en melodi som växer. SÃ¥ den över sju minuter lÃ¥nga episka titellÃ¥ten. En sympatisk lÃ¥t i halvfart fast det inte händer sÃ¥ mycket melodiskt. Den genomgÃ¥ende plottriga gitarrfiguren, pianot och steelgitarren ger en suggestiv vällustkänsla.
   Som ni kan se hittar jag positiva sidor hos nästan alla lÃ¥tar pÃ¥ skivan. ÄndÃ¥ tycker jag när jag slutligen bedömer helheten pÃ¥ "Hosianna" att det är en mellanskiva frÃ¥n Herr Winnerbäck. Lite trött pÃ¥ lÃ¥nga lÃ¥tar och lÃ¥nga texter. Eller saknar jag helt enkelt nÃ¥gra upprymda och positiva lÃ¥tar, av typen "Solen i ögonen", som säkert hade gjort intrycket av hela skivan fulländad.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.