Blogginlägg
"Driftwood (The 309 sessions)"
RICHARD LINDGREN
Driftwood (The 309 sessions)
(Rootsy)
Låtskrivaren, Bob Dylan-fanatikern, sångaren och Malmö-killen Richard Lindgren går från klarhet till klarhet. Han anses i allmänhet tillhöra den luddiga americana-genren och visst hörs fortfarande de släktbanden i Richards musik. Men på nya skivan har han onekligen breddat sig både musikaliskt och textmässigt.
Richard är för det första en produktiv låtskrivare. Vid sitt senaste besök i Örebro satt han uppe till halv fem på sitt hotell och skrev på en ny låt... För det andra och tredje har han en märkvärdigt snillrik och närmast poetisk förmåga att formulera det engelska språket och sedan dekorera orden med starka känslomässiga melodier.
På förra årets Live At Heart tilldelades Richard ett låtskrivarstipendium som innebar två veckor med helpension på Stora Hotellet, på rum 309 (därav titeln på albumet...), i Örebro där han skrev en majoritet av låtarna på nya albumet. I stipendiet ingick även tre dagar i den tekniskt fulländade studion på Musikhögskolan i samma stad. Resultatet ligger nu framför mig i form av nya albumet.
Mitt under det kreativa låtskrivararbetet gick Richard in i studion tillsammans med Olle Unenge, gitarr och sång, och två unga, mycket begåvade Örebromusiker, Simon Nyberg, gitarr, banjo och mandolin, och Robin Mossberg, ståbas. På vissa spår spelar ytterligare några örebroare, Kajsa Zetterlund, fiol, Mats Lindström, bouzouki, och Andreas Svensson, dragspel, och med den omgivningen har inspelningarna inte så överraskande resulterat i ett sound som stundtals har en brittisk och nästan irländsk prägel.
Under det här inspelningsarbetet och några konserter i samband med vistelsen i Örebro fick Richard Lindgren ett nytt officiellt kompband på köpet. Med medlemmar som alltså är identiskt med huvudmusikerna på skivan. Där finns ingen trummis närvarande ty det taktfasta ligger i låtarnas rytmer och det magiska sväng som dessa talangfulla musiker trollat fram tillsammans.
Örebro har för övrigt under de senare åren blivit en andra hemmaplan för Richard. På mindre än tre år har han besökt staden tolv gånger och då uppträtt i 21 olika sammanhang på olika scener. Med en allt ökande popularitet som följd. Tala om Örebrovän.
På den här skivan har Richard samlat ett förvånansvärt varierat material. Hans båda kärlekslåtar med helt olika aspekter, "A miracle like you", och "Letting go of you", får väl anses tillhöra det traditionella material han fyllt hela sin långa karriär. De irländska influenserna gör sig bokstavligen påminda i den gamla och mycket vackra folkmelodin "I wish I had someone to love me" med Richard bakom pianot.
Skivan innehåller ytterligare en så kallad cover, Mississippi John Hurts "Make me a pallet on the floor", en akustisk och smidigt tajt countryblues med underbar fingerpicking av Unenge. "Heart of the land" är med sina 7:27 något av hörnsten på skivan och höll i ett skede också på att bli titel på hela skivan. Uppenbart påverkad av Bob Dylans nästan 50 år gamla "Desolation row" berättar Richard en betagande dagbokshistoria från Triple Troubadours-turnén tidigare i våras. Mycket underhållande och intressant.
Richard har också skrivit en hyllningslåt till sin älskade dryck, "Guinness song". En låt som tenderar att bli en mycket populär allsång på framtida Richard Lindgren-konserter.
Men av allt positivt på skivan är det ändå titellåten som imponerar allra mest på mig. Tom Waits- och Townes Van Zandt-fantasten har skrivit och framför en låt med stor melodisk briljans. Naturligtvis har han också på sedvanligt sätt satt fina och vemodiga ord på känslorna. En låt som till uppbyggnad och melodi för tankarna till legendariska låtskrivare som Burt Bacharach, kanske Jimmy Webb eller till och med Warren Zevon.
Skivan släpps officiellt 18 september men finns redan nu att köpa i Örebro i skivbutiken Najz Prajz.
/ HÃ¥kan
Tributes: Waylon Jennings
"Like the birds"
| << | September 2013 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | ||||||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: