Blogginlägg

På konstvandring hos Yoko Ono

Redan på stationen i Humlebaeck möts vi av Yoko Onos närvaro.

Det kom sig helt oplanerat att jag precis på Paul McCartneys 71-årsdag, 18 juni, gick på Yoko Onos retrospektiva utställning på Louisiana-museet i Danmark. Några fantastiska dygn i Köpenhamn/Malmö inkluderade även en tripp med tåget norrut från Kph till Humblebaeck där museet är beläget ca 12 minuters promenad från tågstationen. Bedövande vackert beläget på en slänt strax innan Helsingör med både Ven och Helsingborg i blickfånget.
   Yoko Onos uppmärksammade utställning "Half-a-wind show" sammanfattar hela hennes liv och karriär och det ena är mer ofattbart än det andra. Jag känner henne främst som fru John Lennon, som Beatles-fantast på 60-talet gick det inte att undvika hennes påverkan på Lennons och indirekt hela Beatles utveckling från 1968 till det ofrånkomliga slutet 1970.
   Jag var givetvis då fullt medveten om hennes experimenterande skivor hon gjorde med Lennon på slutet av 60-talet, bland annat "Two virgins" och "Wedding album", och tack vare hans inblandning köpte jag naturligtvis skivorna och lyssnade en gång men inte mer.
   Till Lennons "Oh Yoko", från "Imagine"-albumet, fick vi inledningsvis hela hennes historia på pränt, år för år. Det slog mig först nu, i juni 2013, att hon hade en gedigen men inte så uppmärksammad karriär långt innan hon träffade Lennon.
   Hur provokativ och uppseendeväckande Yoko Onos konstart än var på 60- och 70-talet är jag övertygad om att den inte på något sätt hade kunnat få samma uppmärksamhet utan Lennon-kopplingen. Jag upplever rundvandringen i Yokos konsthistoria som intressant men ofta alltför avantgardistisk (konstig i min värld) för att jag ska kunna ta till mig och eventuellt analysera.
   Utställningen omfattar både konstverk, installationer och filmer. Som exempelvis "Bottoms" (en serie filmade stjärtar...), "Fly" (en levande fluga kryper på en naken kvinnokropp...) och tidiga filmbilder när Yoko Ono sitter på en scen och låter publiken klippa av hennes kläder innan hon sitter där naken.
   Några konstverk berättar om magiska ögonblick i både pop- och konsthistorien. Som exempelvis den ensamma stegen med förstoringsglaset och högt uppe i taket med liten text "you are here". Just det konstverket har symboliserat det första mötet, 9 november 1966, mellan Yoko och John på Indica Gallery i London.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.