Blogginlägg från 2013-06-09

Sista Ducks Deluxe-spelningen

                                                                              Foto: Arne Swedin


DUCKS DELUXE feat. Brinsley Schwarz
S/S Blidösund, Stockholm 7 juni 2013
Konsertlängd: 19:15-20:05 och 21:05-22:15 (120 min)
Min plats: Olika

Som en tradition spelade Ducks Deluxe återigen på färjan Blidösund i fredagskväll. Årets föreställning kunde väl på förhand upplevas som en ren repris av förra årets besök men det blev en konsert av större exklusivt värde än vi just då, när vi närmade oss land ungefär kvart över tio i fredagskväll, förstod. Traditionsenligt visade vädret sin bästa sida, varmt och soligt, och den här gången var Ducks ordinarie trummis, Jim Russell, tillbaka bakom kaggarna.
   Eftersom den planerade konserten med Ducks Deluxe i Holmarna Folkets Park dagen efter i Skutskär ställdes in blev Blidösundsspelningen bandets sista i Sverige för den här gången - och kanske för alltid. Välunderrättade källor meddelar nämligen att bandets förestående USA-turné blir Ducks sista tillsammans. Både Brinsley Schwarz och Martin Belmont är trötta på att turnera.
   Men den vemodiga framtidsutsikten hindrade inte Sean Tyla och bandet att genomföra en inspirerande konsert i fredags där alla delar i bandet var lika delaktiga. Det är varje gång lika glädjande och imponerande att höra den numera legendariska gitarrduon Schwarz och Belmont skapa så intensivt musikaliska gitarrmattor som vässade till arrangemangen på nästan varje låt. Och basisten Kevin Foster är ju också ett melodiskt geni.
   Även innehållsmässigt blev fredagskonserten i stora drag en upprepning av förra årets föreställning. Med den explosiva öppningen med "Fireball", "Nervous breakdown" och "Tremelo bay". Då visade bandet att de gör pubrock med stort R som i Rock. Redan under soundcheck fick bandet anledning att visa upp rocktendenser. Då råkade de nämligen spela så högt att decibelmätaren protesterade vilket fick Brinsley att utbrista i:
   - "Men vi är ju ett rockband!"
   Det skulle alltså inte repertoarmässigt bli en överraskningarnas kväll ty Sean Tyla inledde konserten med att förklara att ikväll kan det bli "some songs you may heard before". Och det stämde väl på den setlista som blinkade förbi ögat vid något tillfälle. Där Tyla i vanlig ordning dock ville inleda andra avdelningen med några låtar utanför den officiella repertoaren. Nu blev det Tom Waits "Hold on" och en alldeles förtjusande tolkning av den instrumentala "Apache" där Schwarz och Belmont vandrade ut och in i låten utan att vi för en sekund saknade Hank B Marvin.
   Om den gamla Shadows-låten var en liten överraskning så var väl den nyskrivna Tyla-låten "Married on a Saturday night" i första avdelningen ännu mer exklusiv. Så ny att den inte ens finns med på det nysläppta livealbumet "Rockin' at the moon" som spelades in på Half Moon-puben i Putney, London i september förra året. En skiva som, precis som konserten i fredags, blandar covers med gamla originallåtar. Allt producerat av Jim Russell och intressanta liner notes av Will Birch.
   På den skivan finns inte "Knockin' on heaven's door" med men Bob Dylans cover fick avsluta konserten i fredags medan vi närmade oss Skeppsbron. En låt som inte fanns med i låtlistan förra året men var med på Ducks sista konsert 1975 och har funnits med på tidigare Ducks-konserter i Sverige, som exempelvis den här.
   Ducks Deluxe gjorde slutligen en osedvanligt inspirerad version av den tämligen uttjatade låten och det kan ha varit sista tonerna som bandet gjorde på svensk mark, nåja svenskt territorium. Men Sean Tyla själv finns kvar, både som soloartist, Tyla Gang-ledare och Trouble Boys-sångare.

Foto: Arne Swedin

/ Håkan

Sommar13: The Crystals

"Da doo ron ron". Kan en poptext säga så mycket mer? Tjejgruppen hette THE CRYSTALS men det var naturligtvis Phil Spectors verk från början till slut. En historisk popsymfoni från 1963 kan vi sammanfatta soundet som.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.