Blogginlägg

”The sleep of Adam”

Den här recensionen publicerades i en något kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 2012.

HENRIK SKANFORS
The sleep of Adam
(Henrik Skanfors)

Henrik Skanfors siktar inte mot de stora rubrikerna och väljer därför hellre att spela in skivor på helt egen hand än att förvandla sin musik till något spektakulärt men opersonligt. Just det personliga har varit Skanfors signum på alla sina soloskivor och nu på sitt tredje album befinner han sig fortfarande på den smala, lugna och trygga men alls icke ointressanta musikaliska vägen med sin genomarbetade men ofta lågmälda musik.
   Henrik spelar alltså alla instrument själv på skivan, sjunger kör till sig själv och inspelningarna till skivan är resultatet av ett imponerande och in i varje detalj idogt arbete för att få fram en förbluffande livekänsla på låtarna. Med det där gnisslandet på gitarrsträngarna som förmedlar en uppenbar närvarokänsla.
   Men det är som sagt övervägande lågt tempo på Henriks låtar, sparsmakade men finurligt lågmälda arrangemang och känslan att befinna sig framför en öppen brasa i det mörkaste november är tydlig på flera låtar.
   "The sleep of Adam" må vara en vårskiva men hösten gör sig påmind på flera sätt och på flera låtar på skivan. Och det är bara så naturligt att Henrik inleder sin skiva med en låt med titeln "October". Där han viskar fram titeln och de efterföljande textraderna framför en vemodig orgel med en röst som låter så trovärdig fast texten doftar bottenlös sorg.
   Känslan av moll är påtaglig på flera låtar men det finns undantag från det ofta lugna tempot. Den lilla pianopopmelodin "The needle" har en tydlig hitprofil med en catchy melodi och efterhängsen refräng. Och balladen "Psalm 513" där den amerikanska sångerskan Rachael Yamagata (som tidigare samarbetat med artister som Ryan Adams, Jason Mraz, Ray Lamontagne och Bright Eyes) duettsjunger med Henrik och kontrasten mellan den ljusa tjejrösten och Henriks hesa viskande stämma blir så skönt trollbindande över den sakrala orgeln och syntstråkarna.
   Så vill jag gärna att alla skulle kunna upptäcka skönheten och melodihantverket i "The hope chest" där Henriks röst stundtals svingar sig upp i falsett.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.