Blogginlägg

"En kväll i Trastland"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/5 2012.

Jeremias Session Band
En kväll i Trastland
(Connection/Naxos)

Både före och efter Jeremias Session Bands debutalbum "Trastland" (2008) har bandets spektakulära sammansättning varit en exklusiv liveattraktion. Från repertoaren, med Jeremias i Tröstlösas texter i högsätet, via de oerhört lyhörda arrangemangen till proffsiga artister som Karin Wistrand och Niclas Ekholm i fronten blev det konserter på en nästan optimal nivå.
   Debutalbumet var full av smakfull elegans men det är pÃ¥ scen som det här stora bandet med mÃ¥nga musikaliska vinklingar har haft sin naturliga hemmaplan sedan mars 2007.
   Vid konserten pÃ¥ Conventum i Örebro för ett Ã¥r sedan, vars unika delar nu har resulterat i ett livealbum, var det därför hemmaplan i dubbel mening för bandet. Ett nÃ¥got slimmat storband, borta är de folkmusikaliska influenserna (fiol) och genuina irländska klangerna (Olle Unenge), bjuder pÃ¥ uppdaterade versioner av material vars majoritet under Ã¥ren hängt med i liverepertoaren men tidigare inte funnits pÃ¥ skiva.
   Plus Staffan Ernestams hyllning till Örebro, "Sveriges hjärta", där Jeremias i Tröstlösa inte "hjälpt till" med annat än den lokalpatriotiska känslan. Ernestam har perfekt fÃ¥ngat poesin om en stad han har växt upp i. Med Karin Wistrand vid mikrofonen framför ett sedvanligt njutbart och lätt countryfierat komp blir det min höjdpunkt pÃ¥ skivan.
   Fast bandet bevisligen har medlemmar med rockrötter är det just i de mjuka och försiktiga arrangemangen som det här bandets storhet är som tydligast. Staffan Ernestams lätt begränsade hesa röst har inte rocksÃ¥ngarens självklara framtoning men med hjälp av Karin Wistrands, Niclas Ekholms och även Peter Nygrens stämmor blir Jeremias Session Band bÃ¥de pÃ¥ skiva och scen en stark enhet med bredd och variation i botten.
   Liveskivans betydelse kan vi däremot diskutera när det i dagens dvd-tider känns som en kompromiss att bara fÃ¥ höra konserten. Där den riktiga livekänslan kommer till korta främst i de rockigare sekvenserna. Trots att det har producerats, spelats in, redigerats, mixats och till slut mastrats efter allra bästa expertförmÃ¥ga tror jag ingen lÃ¥t här stÃ¥r upp mot den riktiga konsertkänslan pÃ¥ plats.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.