Blogginlägg

Covers: Shelby Lynne

SHELBY LYNNE: Just a little lovin' (Lost Highway, 2008)

Den amerikanska sångerskan Shelby Lynne har valt att göra en coverskiva med enbart Dusty Springfield-relaterat material. Men hon har inte bara utgått från hitsen och hon har inte heller valt att hylla Dusty genom att kopiera originalversionerna. Snarare tvärtom.
   Dusty Springfield-original, ja. Här förekommer flera covers som jag inte i första hand förknippar med den engelska sångerskan Dusty Springfield fast hon bevisligen har spelat in dessa en gång. ”How can I be sure” och ”Willie and Laura Mae Jones” är i mina ögon och öron låtar gjorda och framförda av The Rascals respektive Tony Joe White.
   Men den här skivan är också ett sätt att sprida uppmärksamhet i USA för Dusty Springfield vars skivor inte alltid släpptes där borta. Ändå har Shelby valt att i nästan samtliga fall kreativt förändra arrangemangen på låtarna.
   Originalinspelningarna med Dusty byggde ofta på dramatik och enorm sångstyrka och här gör Shelby det motsatta. Hon har tagit ned låtar, arrangemang och sin egen sång till en personligt lågmäld nivå. Där bandet bakom, en kvartett musiker, också gör sitt bästa för att hålla sig just i bakgrunden.
   Inte ens de tre Burt Bacharach-låtarna får behålla de hitmässiga detaljerna utan har förvandlats till småjazziga men mycket känsliga låtar där Shelbys soulfyllda röst briljerar i den lugna omgivningen.
   ”You don’t have to say you love me” är ett typiskt exempel på skivan. Den i original enormt pampiga poplåten får här en försiktig behandling med acappellasång och en extremt nedtonad prägel.
   Nästan helt utan dramatik gör hon också ”I only want to be with you”, ”Breakfast in bed” (med fin Dean Parks-gitarr) och Randy Newmans okända ”I don’t want to hear it anymore” till små läckra höjdpunkter medan ”Willie and Laura Mae Jones” påminner mer om Tony Joe White än Dusty.
   Shelby har också klämt in en originallåt, ”Pretend”, som återigen är en lugn vacker ballad med mycket fin sång. Hon har ju också bluesrötter i sin karriär som inte får speciellt stort utrymme här men på albumets sista låt, ”Wishin’ and hopin’”, lyser rötterna igenom och hon sjunger plötsligt med mer styrka i rösten.

Innehållet:
1. "Just a Little Lovin'" (Barry Mann/Cynthia Weil)
1968. B-sida på singel och albumet "Dusty in Memphis".
2. "Anyone Who Had a Heart" (Burt Bacharach/Hal David)
1964. Från albumet "A Girl Called Dusty".
3. "You Don't Have to Say You Love Me" (Pino Donaggio/Vito Pallavicini/Vicki Wickham/Simon Napier-Bell)
1966. Singel och albumet "You Don't Have to Say You Love Me".
4. "I Only Want to Be with You" (Mike Hawker, Ivor Raymonde)
1963. Singel och albumet "Stay Awhile/I Only Want to Be with You".
5. "The Look of Love" (Burt Bacharach/Hal David)
1967. B-sida på singel och albumet "The look of love".
6. "Breakfast in Bed" (Eddie Hinton/Donnie Fritts)
1969. Singel och albumet "Dusty in Memphis".
7. "Willie and Laura Mae Jones" (Tony Joe White)
1969. Singel och albumet "See All Her Faces".
8. "I Don't Want to Hear It Anymore" (Randy Newman)
1969. Albumet "Dusty in Memphis".
9. "Pretend" (Shelby Lynne)
2008. Originallåt.
10. "How Can I Be Sure" (Felix Cavaliere/Eddie Brigati)
1970. Singel.
11. "Wishin' and Hopin'" (Burt Bacharach/Hal David)
1964. Albumet "A Girl Called Dusty".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.