Blogginlägg

Dave Mason (1946-2026)

DAVE MASON var 1967 medlem i den nystartade och spännande rockgruppen Traffic men från början stod den 21-årige gitarristen i skuggan av gruppens stora stjärna Steve Winwood som mycket överraskande hade lämnat rollen som ungdomlig idol i framgångsrika Spencer Davis Group för att söka sig vidare i rockbranschen.
   Men Traffic var en demokratisk grupp som ofta skrev låtarna tillsammans, som debutsingeln ”Paper sun”, men Dave skrev ofta låtarna till bandet på egen hand och några av hans alster blev gruppens största favoriter, ”Hole in my shoe”, ”You can all join in” och ”Feeling alright?”. Låtar som han också fick sjunga.
   Dave var dock en orolig själ som under flera år lämnade gruppen flera gånger men återförenades också flera gånger. Och under den här irrationella tiden sökte han sig allt oftare över Atlanten till USA och artister och musiker där. Han blev mer eller mindre tillfällig medlem i grupper som Delaney & Bonnie & Friends och Derek & the Dominoes medan han spelade in sitt första soloalbum ”Alone together” (1970) på den amerikanska västkusten.
   Jag blev tidigt fascinerad av Dave Mason som artist, musiker och låtskrivare och föll pladask för hans nästa projekt, duettskivan han gjorde tillsammans med Cass Elliot, inspelad i Los Angeles med amerikanska musiker.
   Sedan dess följde jag Daves skivproduktion grundligt i några decennier, upptäcker jag när jag synar skivhyllan med vinylalbumen. Allt är inte oförglömligt men ”It's like you never left” (1973) står i en klass för sig. Inte minst tack vare George Harrisons insats (under pseudonymnamnet Son Of Harry) som gitarrist på en låt. Dave och George hade ju samarbetat flera gånger tidigare. Båda hade spelat live med Delaney & Bonnie och Dave spelar gitarr på Georges album ”All things must pass”.
   Sedan håller albumen ”Dave Mason” (1974) och ”Split coconut” (1975) måttet också innan jag hösten 1975 fick uppleva Dave med band på Gröna Lund i Stockholm. Ett på alla sätt gott minne av bra levande rockmusik.
   Sedan kan jag inte förtränga minnet av att Dave plötsligt och överraskande dök upp på en Paul McCartney & Wings-inspelning 1975 i New Orleans och spelade gitarr på ”Listen to what the man said”. Däremot gjorde han inga större intryck under åren 1993-95 som Fleetwood Mac-gitarrist.
   Dave Mason avled 19 april 2026.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.