Blogginlägg

”Into the light”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/12 2001.

WEEPING WILLOWS
Into the light
(Virgin/Grand)

Efter sångaren Magnus Carlsons ojämna och splittrade soloskiva för bara ett halvår sedan har förväntningarna på Weeping Willows tredje skiva krymt avsevärt.
   Men det underbart habila bandet kommer tillbaka med en oväntat slagkraftig comeback.
Utifrån sina rötter i klassisk schlager har de tagit ett viktigt steg, så nödvändigt att jag för ett ögonblick betraktar det som skillnaden mellan liv och död för den här gruppen.
   De har blivit tuffare, vassare och stundtals stökigare. Carlsons tidigare i alla sammanhang så glasklara röst är nu stundtals både filtrerad och distad. Smäktande och vemodiga stråkar och de eviga texterna om brustna hjärtan är utstädade.
   Till förmån för lite mer sound, lite mer effekter och lite mindre tydliga melodier. Och ibland, "Into the light", kryddat med väldigt elaka riff. Där referenserna snarare är Depeche Mode, Tindersticks, OMD och U2 än Scott Walker och 60-tals-schlager.
   Först uppfattar jag nya skivan som en annan sida på samma mynt. Men efter upprepade genomspelningar är jag övertygad om att gruppens ansiktslyftning har lyckats. OK, stundtals är det lite simpelt händelsefattigt men deras karaktäristiskt vemodiga kännetecken finns där, kanske med ett dovare mer blekt tonfall, och jag har svårt att värja mig emot Carlsons röst, många starka låtar och bandets oerhört inspirerade sväng.
   För här finns låtarna med samma styrka som exempelvis gjorde debuten så bedårande. Med snillrika detaljer som betyder att Weeping Willows har en plats även i 2000-talets svenska pophistoria.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.