Blogginlägg

”Djävulen o ängeln”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 2000.

TOMAS LEDIN
Djävulen o ängeln
(Anderson/Metronome)

Det är absolut ingen tillfällighet att just nu skivaktuella artister som Tomas Ledin och Magnus Uggla släpper skivor så sporadiskt, med tre-fyra års mellanrum, som de gör. Däremot är det en mindre överraskning att de frestar skivköparna med en ny platta samma vecka.
   Uppehållet behövs då förnyelsen hos artisterna i fråga ofta är begränsad och det stora målet är att tillfredsställa de redan invigda fansen. Inga vågade grepp, inga plötsligt överraskande infall och inga musikaliskt spännande nyheter.
   Därför går Ledins platta i väl inkörda hjulspår. Där producenten Patrik Frisk är ny, med lite mer programmerade syntarrangemang som följd, men där soundet hela tiden befinner sig på den trygga gränsen mellan akustiskt och elektriskt.
   Dessutom, och det är kanske mest allvarligt, finns det inget som tyder på att Ledin har förändrat, förnyat eller utvecklat sitt skrivande. Därför kommer ingen människa om tio år att någonsin kunna urskilja om låtarna är från 1993, 1996 eller 2000.
   Just det är överhuvudtaget det stora problemet med Ledin. Att lyssna på en nyproducerad skiva med honom framkallar så mycket deja vu-känslor att man sitter tämligen uttråkad redan efter första lyssningen. Det finns inget mer att upptäcka, ingen refräng du inte redan hört och till slut framstår nya Ledin som gamla Ledin som jättegamla Ledin.
   Exempelvis är senaste singeln "Hopp" ett hoppkok från "Det ligger i luften" och varje hit därefter. Hur upphetsande är det?
   Och strukturen till de lugnare, sammetsmjuka låtarna på den nya skivan har vi redan hört ett antal gånger så det mesta på "Djävulen o ängeln" känns redan gjort.
Betyget är visserligen godkänt men det är en svag tvåa för en skiva som jag inte kommer att återvända till särskilt ofta.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.