Blogginlägg från 2000-11-16

Emmylou Harris konsert

Dagens Nyheter 16/11 2000.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/11 2000.

KONSERT
EMMYLOU HARRIS
Cirkus, Stockholm 14/11 2000

Det är de nya låtarna som håller motorn igång i Emmylou Harris. Hon sa det själv mot slutet av konserten i tisdagskväll, på ett utsålt Cirkus i Stockholm, men bad också om ursäkt att hon rensat ut många av de gamla låtarna, "from the groovy days" som hon uttryckte det, från scenrepertoaren.
   Men Emmylou är ett härlig men alltmer sällsynt exempel pÃ¥ en artist med lÃ¥ng karriär som inte tittar för mycket bakÃ¥t utan drivs av nuet och framtiden. Det märks i hennes musik och det blev ocksÃ¥ väldigt uppenbart under hennes tvÃ¥ timmar pÃ¥ scen.
   Nu blev det inte fullt sÃ¥ äventyrligt och spejsat efter den modell som genomsyrat hennes tvÃ¥ senaste skivor. Det blev däremot en närmast perfekt balans mellan country, rockabilly, bluesgrass och suggestiv rock.
   SpÃ¥ren av hennes tidigare liv i genren, ofta med Gram Parsons-anknytning, fanns där strategiskt utplacerade men det hon gör nu har en större dignitet och är personligare än nÃ¥got annat hon har presterat.
   Däremot är det svÃ¥rt att bortse frÃ¥n det faktum att den i alla andra sammanhang alltid misshandlade "Love hurts" och "Hickory wind" var nÃ¥gra av tisdagskvällens absolut mest magiska ögonblick.
   PÃ¥ "Love hurts" hade hon endast hjälp av gitarrvirtuosen Buddy Miller som en ställföreträdande Gram Parsons. Miller spelade för övrigt kvällens andra huvudroll.
Med sina diverse stränginstrument plus all sång var han konsertens musikaliska ryggrad. Då han blev som Albert Lee och Daniel Lanois i en och samma kropp. Han var dessutom ledare för kvällens förband där han visade att hans egen, knappast prioriterade, solokarriär innehåller många oupptäckta guldkorn.
   Däremot kunde man fÃ¥ uppfattningen att basisten Tony Hall och trummisen Brady Blade ville höras och synas mer än nödvändigt. En person som definitivt figurerade pÃ¥ scenen alldeles för ofta var gitarrteknikern som gick in och ut mellan alla konsertens 23 lÃ¥tar.
   Ã„ndÃ¥ kunde inget ta uppmärksamheten frÃ¥n Emmylous nuvarande mycket starka repertoar. FrÃ¥n de nya starka lÃ¥tarna "The pearl" och "Red dirt girl" via bluegrassstänkaren "Raise the dead" (där hon försöker Ã¥teruppliva bÃ¥de Hank Williams, Sam Cooke och Bill Monroe) och Flying Burrito Brothers-covern "Wheels" till de suggestiva höjdpunkterna "Deeper well" och "The maker".
   DÃ¥ var det mer magi i luften pÃ¥ Cirkus än Joe Labero pÃ¥ konstgjord väg brukar framkalla under andra kvällar.

Buddy Miller: gitarr, mandolin, bouzouki och sång
Brady Blade: trummor, percussion och sång
Tony Hall: bas, percussion och sång

Emmylou Harris låtar:
The Pearl
I don't want to talk about it now
Wayfaring stranger(???)
I ain't living long like this
Red dirt girl
Raise the dead
All I left behind
One big love
All my tears
Love hurts
Goodbye
Orphan girl
Deeper well
Bang the drum slowly
Calling my children home
Hickory wind
Michelangelo
The boy from Tupelo
Wheels
Born to run
The maker
Boulder to Birmingham
Get up John


Dagens Nyheter 16/11 2000.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.