Blogginlägg från 2000-11-10

Ännu en säsong med pånyttfödda känslor för gamla Beatles

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/11 2000.

Ännu en höst, det här årtusendets första, och ännu en säsong med väldigt pånyttfödda känslor för gamla Beatles. Det är som om hösten fram till jul var och är deras tid på det här jordklotet. 1963 var det "She loves you", Drop In och "I want to hold your hand". Och LP:n "With the Beatles".
1965 kom dubbelsingeln "We can work it out"/"Day tripper". Och första klassikern "Rubber soul". 1967, ännu en dubbelsingel med "Hello goodbye"/"I am the walrus" och framförallt dubbel-EP:n "Magical mystery tour".
   I november 1968 kom deras definitiva höjdpunkt, den vita dubbel-LP:n. Bara ett och ett halvt år senare, om inte förr i praktiken, så fanns inte Beatles mer som grupp. Sedan blev det återutgivningshysteri som bara ökat med åren.
   I samband med CD-versionerna av "röda" och "blå" samlingsskivorna (1993), de ljudmässigt huvudsakligen usla BBC-inspelningarna (1994), "Anthology"-serien på både skiva, video och TV (1995 och 1996), dubbel-vita albumet (1998), "Yellow submarine songtrack" (1999) och just nu "1", den ultimata singel-CD-samlingen.
   Man behöver inte vara hängiven Beatles-fantast för att känna en viss mättnad på återutgivna skivor. För en grupp som gav ut skivor i mindre än åtta år men på dessa år lyckades göra sig oförglömliga i många situationer.
   Som när jag häromveckan hade en fantastisk klass-reunion från 1965. Och jag står öga mot öga med en av killarna, Björn, och innan vi ens passerat de obligatoriska diskussionerna om allt som hänt så minns vi Beatles. Och det visar sig att vi har exakt samma minnesbild från våren 1965: När vår favorit Beatles med "Eight days a week" i en intern Tio i Topp-omröstning i klassen får stryk av Downliners Sects skramliga "Little egypt".
   Vi upplevde det så omtumlande, så skandalöst och så otroligt orättvist att den "traumatiska" händelsen satte outplånliga spår i då två knappt 13-åriga killar.
   Nu ingår samma "Eight days a week" lite omotiverat (den var aldrig en singel på den här sidan Atlanten) på den just nu aktuella skiva.
   När man hör det ovanliga introt som tonar upp och John Lennon inleder med orden "Oooh I need your love, babe" knottrar sig fortfarande skinnet och det blir även i dag uppenbart att låten var värd en förstaplats på vår klasslista. Beatles är minnen, men inte bara positiva ljusa minnen.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.