Blogginlägg

Covers: Magnus Uggla

MAGNUS UGGLA: Allting som ni gör kan jag göra bättre (CBS, 1987)

Helt i Magnus Ugglas taktik är det en kaxig och provocerande titel på hans skiva med enbart andra artisters låtar. Dessutom har han huvudsakligen haft svenska progglåtar i skottlinjen som han sedan både musikaliskt och arrangemangsmässigt gjort om till sina egna. Det är väl inget som helst fel att sätta sin egen prägel på coverlåtar. Det är väl istället en väldigt viktig egenskap att kunna ge det lånade materialet en egen profil. Men när Uggla ”tolkar” materialet så gör han det så envist personligt att det samtidigt blir så monotont och allsångsmässigt att låtarna här kan passera som konventionella Uggla-original.
   Uggla hade tidigare använt samma recept på en ep med gamla schlagers men nu blev det genast känsligare när han tog Mikael Wiehes, Björn Afzelius och Ulf Dagebys texter i sin mun. Eller som när han i Wiehe-låten ”Vem kan man lita på” skrev om en textrad, utan upphovsmannens tillstånd, och där riktade in sig på kollegan Afzelius: ”och Björn Afzelius har flytt till Italien med miljonerna”.
   Det blev naturligtvis stora protester från Wiehe och stor uppståndelse i pressen, och det är nästan så att jag tror det var med beräkning som Uggla satte igång den här turbulensen för att i vanlig ordning skapa uppmärksamhet kring sin nya skiva. Protesterna gjorde att Uggla fick ta tillbaka den nedlåtande textraden, dra tillbaka förstaupplagan av skivan (som jag faktiskt äger på vinyl) och ge ut en ny skiva med den Wiehes ursprungliga text.
   Men musikaliskt var det inte så mycket att uppmärksamma egentligen. De övervägande programmerade arrangemangen (”All programmering gjord med Atari”, som det stod på omslaget) var alla stöpta i samma mall. Sedan kan man alltid diskutera om det var parodi eller skämt som Uggla levererade. Själv var jag vid den här tiden tämligen missnöjd med skivan och skrev bland annat så här i Nerikes Allehanda. I en recension med rubriken ”Ska man skratta eller gråta åt Magnus Uggla?”:
   Ingen kan med gott samvete påstå att Uggla på en enda punkt överträffar eller ens snuddar vid originalens styrka. Skivan siktar in sig på Ugglas yngre publik som fram till nu är helt obekant med materialet.
   Han vänder således ryggen till sina äldre fans kring 30 och retar säkert upp åtskilliga upphovsmän. Möjligen med undantag för Tomas Ledin, som producerat skivan, och Peps Persson, som sjunger på en av skivans roligare låtar, ”Hög standard”.
   Parodi eller allvar? Visst kan man ta ”In kommer Gösta”, progghit från 1972, med ett stort leende men i övrigt vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt Ugglas härjningar.
   Skivan innehåller också mycket ironi, det är jag idag mycket övertygad om. Versionen av ”Livet är en fest” är givetvis en stor hit i Uggla-land lika tydlig som ”Jag mår illa”. Redan på andra låten, ”Påtalåten”, är konceptet uttjatat. Syntar och ekotrummor i en olyssningsbar mix. Fast Uggla är en mästare på att frasera är det svårt att höra texten och det andfådda oooh-andet i refrängerna känns verkligen malplacerat.
   Jag misstänker att musiker som Per Lindvall, Peter Ljung, Henrik Jansson och en felstavad Jonas Isacsson förekommer begränsat ty de maskinella arrangemangen dominerar och ”Vem kan man lita på” är inget undantag. Men jag hör ännu en hit.
   ”Hög standard” är en mix av schlager och technoreggae men Peps bidrag på sång höjer intresset något. Uggla skapar ett löjets skimmer över de feministiska textradern i medleylåten ”Tjejer” med sin operettliknande sångstil.
   Den minimalistiska raplåten ”In kommer Gösta” är så gott som olyssningsbar, ”Speedy Gonzales” och ”Hog farm” är ytterligare två tydliga hitlåtar innan ”Ska vi gå hem till dig” står för den obligatoriska balladen på Ugglas skivor. Med himmelska köret och programmerade syntar och allt låter så förtvivlat konstruerat och inget jag vill höra igen på mycket länge.

   1. "Livet är en fest" (Nationalteatern)
   1974. Titellåt på Nationalteaterns klassiska album. Då krediterad ”Nationalteatern”. Numera, på exempelvis samlingsskivor, är det Ulf Dageby som står som låtskrivare.
   2. "Påtalåten" (Ola Magnell)
   1973. Singel (Telefunken U–5471)med Magnell. Året efter titellåt på Magnells debutalbum men då framfördes låten instrumentalt.
   3. "Vem kan man lita på?" (Mikael Wiehe)
   1972. Titellåt på Hoola Bandoola Bands klassiska album. Här finns en historia om Wiehes protest om Ugglas delvis nya text.
   4. "Häng med på party" (Uffe Neidemar)
   1971. Neidemars mest kända låt.
   5. "I natt är jag din" (Tomas Ledin)
   1977. Från albumet ”Tomas Ledin”.
   6. "Hög standard" (Peps Persson)
   1975. Titellåt på Peps Blodsbands klassiska album.
   7. "Tjejer (Potpurri)" "Vi måste höja våra röster"/"1000 systrar” (Gunnar Edander/Margareta Garpe/Suzanne Osten)
   1971/1975. ”Vi måste höja…” från albumet ”Sånger om kvinnor” (och pjäsen Tjejsnack) och ”1000…” från albumet ”Jösses Flickor Befrielsen Är Nära”.
   8. "In kommer Gösta" (Mats Larsson)
   1972. Från albumet ”Philemon Arthur and the Dung”.
   9. "Speedy Gonzales" (Anders Melander)
   1974. Från albumet ”Livet är en fest”.
   10. "Hog farm" (Pugh Rogefeldt)
   1974. Från Pugh Rogefeldt & Rainrocks album ”Bolla och rulla”.
   11. "Ska vi gå hem till dig" (Lasse Tennander)
   1974. Från albumet ”Lars Vegas”.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.