Blogginlägg från 2009-10-31
Plötslig comeback av Elvis Costellos tv-följetong
Under sommaren var jag en trogen och hängiven följare av Elvis Costellos följetong ”Spectacle: Elvis Costello with…” på svensk tv. Från 30 maj till 8 augusti fångade programserien, med både intressanta diskussioner och unika framträdanden, mitt totala intresse. Innan Svt tog det omöjligt oförklarliga beslutet att fimpa serien och inte visa de avslutande avsnitten. Det fick mig att mejla Svt och fick svar men det var knappast tillfredsställande.
Nu plötsligt ikväll togs serien upp igen. Jag upptäckte på eftermiddagen att serien var tillbaka och den återkom på exakt den plats där den avbröts i augusti. Med det musikfullpackade programmet där, från vänster, Norah Jones, Kris Kristofferson, Elvis i svart hatt, Rosanne Cash och John Mellencamp satt på scenen samtidigt och avlöste varandra eller sjöng tillsammans och allt var gudomligt vackert.
Jag har aldrig hört uttrycket ”guitar pull” men det betyder att artister träffas, möts och spelar låtar tillsammans. Enligt Rosanne hände det väldigt ofta hemma hos hennes far Johnny Cash och familjen.
Ikväll, eller 15 september 2008 när programmet spelades in, fick vi höra alla sjunga Johnny Cashs ”Big river” tillsammans. Sedan följde sololåtar från varje artist med mer eller mindre hjälp från de övriga.
Mellencamp gjorde sin gamla ”Small town”, från ”Scarecrow” (1985) i en avskalat akustisk version, Jones framförde en gammal ofullbordad Hank Williams-låt, ”How many times have you broken my heart”, som hon själv avslutat. En vemodigt gråtmild countrylåt.
Sedan gjorde Kris sin egen klassiker ”Sunday morning coming down”, Rosanne ”Seven year ache” och Elvis Costello ”Sulphur to sugarcane” som vid inspelningstillfället var outgiven. Den kom senare på årets Costello-skiva, ”Secret, profane and sugarcane”.
Programmet avslutades med Mellencamps ”Longest days”, från senaste skivan, och en specialskriven (av Cash, Costello och Kristofferson) låt, ”April 5th”. Sedan sjöng Kris sin ”Here comes that rainbow again”, från 1978, och avslutningen blev storslagen med ännu en tvättäkta klassiker, Kristoffersons ”Me and Bobby McGee”, som alla sjöng tillsammans.
Ett sådant program har vi aldrig hört tidigare och vi kommer nog aldrig uppleva något liknande. Nästan hundra procent musik, några korta mellansnack och full koncentration på framförandet. Gitarristen John Lewenthal var enda övrig musikant på scenen.
Här nere har jag samlat ”Big river”, ”How many times have you broken my heart”, “April 5th” (programmets och kanske hela programseriens höjdpunkt!) och ”Me and Bobby McGee”.
/ Håkan
<< | Oktober 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...
Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...
Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...
Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...


Kommentarer till blogginlägget:
Allt från Costello som inleder med: "What do you say about a Johnny Cash song to kick this show off".
Kristofferson, vilken självklar och avslappnad auktoritet!
Och "sultry" Norah Jones, som stjäl hela föreställningen med lågmälda medel.Svar:
Det var så fint. Finns väl på Svt Play en vecka åtminstone.