Blogginlägg

Tributes: Carpenters

”If I were a carpenter” (A&M, 1994)
Trots titeln så har den här skivan ingenting att göra med varken Tim Hardin eller hans låt med samma namn. Nej, det är den amerikanska syskonduon Carpenters som hyllas på ett musikaliskt omväxlande sätt.

I den här serien är det ofta låtskrivande artister eller grupper med en eller flera låtskrivare som hyllas. Duon Carpenters är ett undantag från regeln. De skrev marginellt med egna låtar och litade ofta på rena covers eller specialskrivet från rutinerade låtskrivare. Därför känns väl coverversionerna här inte alltid så angelägna. Ändå innehåller skivan flera historiskt stora pophits och mjuka succéer.
   När Carpenters gav ut skivor var det främst sångerskan Karen Carpenters honungsdoppade stämma som gav materialet sin charm. Vackert, snyggt men inte helt utan känslor.
   De amerikanska artisterna dominerar urvalet och resultatet är lika omväxlande som ojämnt. De tuffare inslagen, från Sonic Youth, Babes In Toyland, 4 Non Blondes och Bettie Serveert, skjuter högt ovanför målet och det är istället de Carpenters-mjuka tolkningar som träffar bäst.
   American Music Club, Cranberries (med en fantastiskt känsligt sjungande Dolores O’Riordan), Sheryl Crow, Redd Kross och Grant Lee Buffalo som tar hem poängen.
   Och jag slutar aldrig att gilla låtar som ”We’ve only just begun”, ”(They long to be) Close to you”, ”Yesterday once more” och ”Rainy days and Mondays” fast de tillhör pophistoriens snällaste genre.

Skivans innehåll:
1. Goodbye to Love – American Music Club
2. Top of the World – Shonen Knife
3. Superstar – Sonic Youth
4. (They Long to Be) Close to You – The Cranberries
5. For All We Know – Bettie Serveert
6. It's Going to Take Some Time - Dishwalla
7. Solitaire – Sheryl Crow
8. Hurting Each Other – Johnette Napolitano with Marc Moreland
9. Yesterday Once More – Redd Kross
10. Calling Occupants of Interplanetary Craft – Babes In Toyland
11. Rainy Days and Mondays – Cracker
12. Let Me Be the One – Matthew Sweet
13. Bless the Beasts and Children – 4 Non Blondes
14. We've Only Just Begun – Grant Lee Buffalo

/ Håkan

Mikael Bodin 18/06: Tack Håkan för som alltid intressanta analyser. Jag gillar också Playback-box...

Jocke 15/06: Finns på YouTube nu: https://www.youtube.com/watch?v=dXA2Xkm4UfI...

L-Å Madelid 7/06: Sorry, missade att du nämnde Zombies i artikeln och att Tages och Hep Stars kn...

L-Å Madelid 7/06: Hallå Håkan! Jag ser att du missat några konserter. The Zombies spelade på ...

Kjell J 2/06: Lou Barlow är väl sedan ganska länge tillbaka i Dinosaur Jr....

Jan Arne Martin Lennell 31/05: Tack Håkan för en intressant recension! Har ännu inte lyssnat (dök upp i bre...

Johan S 31/05: Lysande! Har gått varm hela helgen. ...

Janne Lennell 22/05: Ser fram mot listan över favoritskivor. Tror vi kommer ha en del gemensamma fav...

Tommy Jonsson 22/05: Vet inte om det är sant men det påstås att publikljudet inte blev speciellt b...

Peter 17/05: Vart tog Live at the Grand Opera House Belfast med Van Morrison vägen?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.