Blogginlägg
Mungo Jerry
Det svider givetvis i hjärtat att behöva erkänna misstag och felbedömningar. Att det skedde långt tillbaka i historien är kanske en förmildrande omständighet men är ändå inget som kan förändra historiebeskrivningen. Har det hänt så har det hänt. Som våren 1970 när det var omtumlande och förvirrade tider för oss hängivna Beatles-fans.
10 april, en vecka innan Paul McCartney skulle solodebutera med ”McCartney”, meddelade Good Boy McCartney att Beatles aldrig mer skulle spela tillsammans – The Beatles hade splittrats!
Som hårt prövat fan fick man nu rikta in sig på annat och ta vad som fanns till hands och då kom faktiskt MUNGO JERRY i vägen alldeles för lägligt. I maj 1970 ramlade det ner en singel i knät som skulle vända upp och ned på både vardagen och musikintresset, ”In the summertime”.
Jag förstår att det idag, nästan 40 år senare, låter som ett obegripligt skämt men jag trodde i min enfald att Mungo Jerry, som hämtat sitt gruppnamn från T S Eliots bok ”Book of practical cats”, var framtiden och det stora pophopp som skulle ersätta Beatles som ledstjärna i popvärlden. Jag kunde knappast ha mer fel.
Men den där anspråklösa singeln, utan bildomslag men med en orange Dawn-etikett, grep hypnotiskt tag i mig. ”In the summertime” var något nytt med jordnära musikaliska rötter, med både blues- och countryinfluenser, och jag tyckte mig genomskåda musikens kraft och rytmernas gung som allt annat än ännu en fabricerad hitprodukt som snart skulle vara glömd.
Årets sommarhit 1970 var naturligtvis bara förnamnet, den låg etta i England i sex veckor och uppgavs ha sålt tio miljoner exemplar. Inte så illa av en debuterande okänd engelsk kvartett och ganska fantastiskt av låtskrivaren och sångaren Ray Dorset, mannen med de magnifika polisongerna, som faktiskt inte var professionell när singeln släpptes.
Låten hade en magisk tilldragande karaktär, solig och positivt medryckande, men den fysiska singeln i sig var också intressant ty den innehöll inte bara tre låtar, som en blandning av en konventionell singel och en ep, utan spelades också på 33 1/3-varv. Något mycket märkligt på den tiden. ”Mighty man” och ”Dust pneumonia blues” hette låtarna på b-sidan.
Bara två månader efter den minst sagt framgångsrika singeldebuten kom gruppens debutalbum – och jag hängde tveklöst på. Mungo Jerry var ju mitt nya Beatles och när de introducerades på stort format med 3D-konvolut, och ett omslag som innehöll röd/grön-färgade solglasögon för att kunna se fenomenet med färgerna och fotografierna på omslaget. så var det närmast ett historiskt steg i poputvecklingen. Så uppfattade jag som 17-åring i alla fall Mungo Jerry mitt i sommaren 1970.
Men det konstiga är att på Mungo Jerrys debutalbum, som släpptes i juli 1970 mitt under gruppens hysteriska singelframgångar, finns inte ”In the summertime” inkluderad. Det måste vara en gigantisk karriärmissbedömning som jag tror förklarar att skivan bara nådde en 14:e-plats i England. Dessutom dröjde gruppens nästa singel och först i januari 1971 kom ”Baby jump”. En låt som också kom att toppa Englandslistan men de övriga singlarna som kom samma år, ”Lady Rose” och ”You don’t have to be in the army to fight in the war”, nådde blygsamma listnoteringar.
Mungo Jerry fick ytterligare några mindre hits 1973 och 1974, ”Alright alright alright” och ”Long legged woman dressed in black”, men hade gjort sitt i de stora strålkastarna. Men gruppen levde vidare men gjorde inte längre några musikaliska avtryck.
Idag kan jag knappt lyssna på ”In the summertime”. Dels är den ju extremt sönderspelad och för mig personligen står den för en turbulent period i mitt liv.
/ Håkan
Tributes: Joni Mitchell
STIFF#16: Wreckless Eric
<< | December 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Mungo Jerry;
2/3 Skutskär, Holmarnas Folketspark.
3/3 Söråker, Folketshus.
4/3 Söderhamn, Teatern.
5/3 Grängesberg, Cassels.
6/3 Stenungsund, Stenungsbaden, TBA.
7/3 Ulricehamn, Sporthotellet.
8/3 Stockholm, Akkurat.
9/3 Vara, Konserthus.
Undra bara vad som finns kvar av originalet.
Lasse
Svar:
Jag passar, Lasse.
Det är nog bara Dorset kvar. Han ÄR ju Mungo Jerry. Hoppade bandet i Örebro också för några år sen när de var förband till Albert Lee tror jag det var. Jag koncentrerade mig på Lee och tror, av hörsägen att döma, inte jag missade något.