Blogginlägg

Eric Gadd konsert

KONSERT
Eric Gadd
Brunnsfesten/Brunnsparken, Örebro 27 juli 2000

Jag älskar anspråkslösa världsartister. Eric Gadd tillhör tveklöst den exklusiva skaran. Jag är ingen vardaglig lyssnare av hans musik men sedan han började sjunga på genomgående engelska under 90-talet så är det onekligen världsklass på hans bästa låtar.
   Som artist har jag ofta uppfattat honom som lite för elegant, lite för akademisk med för lite kött och blod i sina arrangemang för att bli riktigt accepterad i en rockrecensents vardag.
   De eventuella förbehållen har i första hand så här långt gällt skivproduktionen så en konsert med soulmäktige Gadd har möjlighet att slå hål på ett halvdussin myter och samtidigt göra hörnstenarna i låtrepertoaren till kraftiga, odödliga fundament i en stor svensk artistkarriär.
   Det var just de bästa låtarna som blev ryggraden i gårdagskvällens avslutande konsert på Brunnsfesten. Där den ena fullträffen, "My personality", efter den andra, "Eye of the spirit", avlöste varandra.
   I en festivalkomprimerad konsert som efter den öppningen fortsatte med "Do you believe in me" och "The right way" som bara förstärkte det imponerande intrycket på scen. Efter den fantastiska knockoutöppningen följde några andhämtningslåtar.
   Men det var definitivt inte slut på bombardemanget av urstarka låtar. Eller vad sägs om "Heaven is asleep" OCH "Riding High"? Välkommen succé Hur som helst var det en ynnest att få uppleva så många ljuvliga Gadd-låtar på en timme och när vädret för en gångs skull bestämde sig för att le blev konserten en välkommen succé.
   Både publikmässigt och musikaliskt. Och med låtar som är som små luftiga lätta moln på en nästan molnfri himmel så ska vi, som befann oss på Brunnsfesten i går kväll, nog bara nöjt luta oss tillbaka, njuta av livet och kort konstatera att livet på en svensk musikfestival i slutet på juli år 2000 knappt kan bli bättre.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.