Blogginlägg från augusti, 2000

En fascinerande resa till Peasmarsh

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 2000.

Ännu en Englandssemester och ännu en fascinerande resa i tidsmaskinen. Som tar en tillbaka till ett traditionsbundet och konservativt land som jag både hatar och älskar. Förlägger man sedan semestern till byn Rye på engelska sydkusten så blir det uppenbart att jag sov mig igenom grundskolans historielektioner.
   Teatralt högljudda medeltidsstrider direkt utanför vardagsrumsfönstret. Ett kvarter från byns högsta byggnad, kyrkan. I en stad som enligt Pete Frame i sin bok Rockin' around Britain endast är känd för en enda sak: Att Paul McCartney bor där.
   Men där har annars så tillförlitlige Frame, främst känd via sina suveräna Rock Family Trees-böcker, helt fel! En halvdagsutflykt till Peasmarsh, ungefär fem svenska km från Rye, med 911 invånare skulle berätta annat.
   Den gamla damen på bussen berättade stolt att Paul minsann hade varit med och finansierat sjukhuset Memorial Care Centre som byggdes för fem år sedan i utkanten av Rye. Och damen bakom bardisken på puben Cock Horse i Peasmarsh, som först hemlighetsfullt inte villa yppa något om vart Paul bor, men sedan lite slarvigt visade med handen åt vilket håll i 3 km ("men man ser ingenting") och slutligen berättade att hennes dotter en gång gick i samma klass i byns Primary School som Pauls son James. Så var det med den researchen, Pete Frame.
   Engelsk TV är också duktiga på nostalgi och historia. Allra bäst på det halsbrytande och våldsamt komiska Never mind the Buzzcocks. Där programledaren Mark Lamarr leder ett både nördigt och utsökt underhållande frågeprogram om pop- och rockhistoria.
   Jag såg bland annat Roy Wood, en gång Move, ELO och Wizzard, vara omåttligt utåtriktad och med stor självdistans sudda ut bilden av sig själv som excentrisk clown och halvgalet popgeni. Även i London går jag gärna på pophistorisk mark, främst på musikgatan Denmark Street som har anor sedan 60-talet. Inte lång och i dag inte speciellt glamorös (en skräpig atmosfär med många uteliggare) men där andas musikhistoria som nästan ingen annanstans. Och nu finns det planer på att restaurera gatan och området. Städa upp och dokumentera detta levande museum.
   På ett sätt är dock London modernt, hypermodernt: Prisnivån. Med lite ödmjukhet skulle man kunna skylla på den erbarmligt svaga svenska kronan för skivor och öl är i dag dyra produkter. £3.99 (nästan 56 sv kr) för Robbie Williams listtoppande singel "Rock DJ" gör ingen glad.

/ Håkan

Kenneth & Knutters konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 2000.

KONSERT
KENNETH & THE KNUTTERS
Strömpis, Örebro 16/8 2000

Som jag konstaterade redan för drygt två år sedan, när liveskivan kom, så är stans motorcykelorkester flera klasser bättre live än i en trång studiomiljö.
   Det visade de med all önskvärd tydlighet också på konserten i onsdagskväll. När de under hela 100 minuter levererade en tät hitspäckad repertoar till publikens gränslösa glädje.
   Det var mycket folk och trångt framför scenen, och det kändes förlösande efter alldeles för många publiktomma konserter den här sommaren. Men stora delar av bandets folkparkspublik, inklusive knuttar, saknade jag i den fantastiskt natursköna inramning som Strömpis är utomhus. Och den alldeles perfekta målgruppen, för Knutters enkla rim och lättnynnade allsångsrefränger, låg nog snällt hemma och sov: dagisungarna.
   För texterna bygger i många fall på samma simpla, komiska och fräcka på gränsen till barnsliga "poesi" som gjort exempelvis Markoolio så framgångsrik i de yngre åldrarna.
   Dessbättre finns det också mycket hederlig och grabbig rock'n roll i det här gänget. Och då tänker jag inte närmast på sångaren Kickin' Kenneths insatser som bleknar i skenet av mullrande och vassa instrumentalinsatser från övriga bandet. Som i rakt nedstigande led ärvt mycket av Status Quos boogiekryddade rytmer och är tätt, tajt och tryggt.
   Så tryggt och tyvärr ofta så förutsägbart att det också uppstod en del transportsträckor på konserten. Fyllda av pratglada, pladdriga och illa förberedda mellansnack och standardiserade, möjligen stulna, riff.
   Däremot var Kenneth en härlig allsångsledare och med en mängd fotbollsrefränger i bagaget så utmanade han på allvar Magnus Sjögren som stans kung på området.
   Med stor hjälp av en härlig publikstämning, de hängivna fansen fick liksom aldrig nog, så var det omöjligt att inte ryckas med i det övervägande höga tempot när Knutters radade upp hit efter hit. En repertoar som stegrade sig ytterligare på slutet med uppenbara showstoppers som "Oljad blixt", "Vi vill ha mera" och "Vi ska ha våra bågar kvar".
   Och med trestegsraketen "Ung, villig och motorburen", "Hon sitter bra därbak" och "Som en riktig man" som extralåtar visste jublet inga gränser. Då framstod Knutters som landets proffsigaste hobbyband.
   Som visserligen inte tål att analyseras eller synas i sömmarna för då dyker namn som Eddie Meduza och Magnus Uggla upp som spöken i natten. Men för stunden, en regnfri onsdagskväll i augusti, blev det en glad och uppsluppen upplevelse ute i det fria.

Kenneth & Knutters låtar:
Då kommer han (Scootermannen)
Nya hjältar
Ge mig en öl
Bollen är rund
Mycket mera macho
Rödljuskung
Tankad, packad & klar
Det luktar guld
Ratful blues
Tankar, tankad, tankad
Oljad blixt
Vi vill ha mera
Vi ska ha våra bågar kvar

Extralåtar
Ung, villig & motorburen
Hon sitter bra därbak
Som en riktig man

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.