Blogginlägg från 2000-08-18

En fascinerande resa till Peasmarsh

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 2000.

Ännu en Englandssemester och ännu en fascinerande resa i tidsmaskinen. Som tar en tillbaka till ett traditionsbundet och konservativt land som jag både hatar och älskar. Förlägger man sedan semestern till byn Rye på engelska sydkusten så blir det uppenbart att jag sov mig igenom grundskolans historielektioner.
   Teatralt högljudda medeltidsstrider direkt utanför vardagsrumsfönstret. Ett kvarter från byns högsta byggnad, kyrkan. I en stad som enligt Pete Frame i sin bok Rockin' around Britain endast är känd för en enda sak: Att Paul McCartney bor där.
   Men där har annars så tillförlitlige Frame, främst känd via sina suveräna Rock Family Trees-böcker, helt fel! En halvdagsutflykt till Peasmarsh, ungefär fem svenska km från Rye, med 911 invånare skulle berätta annat.
   Den gamla damen på bussen berättade stolt att Paul minsann hade varit med och finansierat sjukhuset Memorial Care Centre som byggdes för fem år sedan i utkanten av Rye. Och damen bakom bardisken på puben Cock Horse i Peasmarsh, som först hemlighetsfullt inte villa yppa något om vart Paul bor, men sedan lite slarvigt visade med handen åt vilket håll i 3 km ("men man ser ingenting") och slutligen berättade att hennes dotter en gång gick i samma klass i byns Primary School som Pauls son James. Så var det med den researchen, Pete Frame.
   Engelsk TV är också duktiga på nostalgi och historia. Allra bäst på det halsbrytande och våldsamt komiska Never mind the Buzzcocks. Där programledaren Mark Lamarr leder ett både nördigt och utsökt underhållande frågeprogram om pop- och rockhistoria.
   Jag såg bland annat Roy Wood, en gång Move, ELO och Wizzard, vara omåttligt utåtriktad och med stor självdistans sudda ut bilden av sig själv som excentrisk clown och halvgalet popgeni. Även i London går jag gärna på pophistorisk mark, främst på musikgatan Denmark Street som har anor sedan 60-talet. Inte lång och i dag inte speciellt glamorös (en skräpig atmosfär med många uteliggare) men där andas musikhistoria som nästan ingen annanstans. Och nu finns det planer på att restaurera gatan och området. Städa upp och dokumentera detta levande museum.
   På ett sätt är dock London modernt, hypermodernt: Prisnivån. Med lite ödmjukhet skulle man kunna skylla på den erbarmligt svaga svenska kronan för skivor och öl är i dag dyra produkter. £3.99 (nästan 56 sv kr) för Robbie Williams listtoppande singel "Rock DJ" gör ingen glad.

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.