Blogginlägg

Finns inget bäst-före-datum

Postad: 2002-12-30 14:05
Kategori: Krönikor

Ett år av musik går knappt att greppa längre. Konsertbesöken tenderar att öka för varje år, skivutgivningen bara sväller, all internetdistribuerad musik är en djungel av godbitar, dvd-marknaden bara växer, tv-kanalernas utbud blir bredare och all musik får ett allt kortare bäst-före-datum. Och hastigheten på informationsflödet är helvetiskt. Och ökar bara. Vill man sedan läsa aktuella böcker i ämnet och se filmer som i någon form tangerar musikområdet är det naturligtvis tidsmässigt ohållbart att också hinna leva ett normalt liv.
   SÃ… MIN sammanfattning för i Ã¥r blir mer en ursäkt för det jag missat än en hyllning för det jag upplevt. Kanske en lätt överdrift men ändÃ¥ en smärtsam känsla. Och en sanning och verklighet att leva med i framtiden. Musik har naturligtvis inget bäst-före-datum. Tack och lov kan vi ta fram vilken gammal skiva som helst, nyutgiven eller inte, och älska den utan att nÃ¥gon annan har en möjlighet att ingripa.
   Man har en helt laglig frihet att exempelvis stÃ¥ pÃ¥ en restaurang i de centrala delarna av Örebro sent en juldagsnatt och diskutera "Yachtless" med Tyla Gang frÃ¥n 1977. Med nÃ¥gra andra sällsynt Tyla-initierade personer. Det hade givetvis varit mer naturligt att analysera den just avslutade konserten med Eldkvarn men medan Werner ModiggÃ¥rd monterade ned sitt trumset sÃ¥ var det bara Sean Tyla framför vÃ¥ra ögon.
   FRIHETEN att minnas ska vi vara rädda om. Men det är inte säkert att vi alltid har rätt, att vi minns klockrent eller tror oss minnas en klassiker pÃ¥ rätt sätt. Det finns mÃ¥nga krokben i minnet. Jag har genom Ã¥ren plockat upp mÃ¥nga gamla godingar och blivit grymt besviken och till slut retirerat till den punkt där jag bara erkänner Beatles och ABBA som musikhistoriens tvÃ¥ största band. Lika stora dÃ¥ som nu. Lika stora lyssningsattraktioner nu som dÃ¥.

DET ÄR LÄTT att komma till den slutsatsen när inte ens Small Faces "Ogden's nut gone flake" (1968) och dubbel-cd:n med Ducks Deluxes två legendariska album från mitten av 70-talet idag inte alls låter som när det en gång begav sig. Vissa skivor är så tajt förknippade med sin samtid att det nästan är omöjligt att ens försöka framtvinga känslan från gårdagen. Livet är alltså fyllt av minnen som inte alltid är så sällsynt storslagna som vi minns det som.
   Därför tog det mig Ã¥tskilliga dagar och även nätter, efter det nattliga samtalet om Tyla Gang, innan jag vÃ¥gade ta ur den svarta vinylplattan ur det svarta inneromslaget med texterna, lägga den pÃ¥ grammofontallriken och faktiskt minnas, njuta och älska pÃ¥ pricken lika mycket nu, nÃ¥gra dagar innan Ã¥rsskiftet 2002-2003, som för exakt 25 Ã¥r sedan. Det kanske lÃ¥ter som om nostalgin visat upp ännu ett av sina fula ansikten men jag kan lova att varken det gitarrdrivna soundet, Bruce Irvines muskulösa slide, Sean Tylas melodistarka rock eller hans autentiskt sträva stämma lÃ¥ter det minsta daterat eller gammalt.
   PRODUKTIONEN kanske tidsenligt är lite tunn men i remastrat skick skulle den välta hus även i dag. Men Ã¥terutgivningshysterin, som ocksÃ¥ den svällt sedan cd-introduktionen i slutet pÃ¥ 80-talet, har faktiskt missat den här pärlan. Men, som vi ocksÃ¥ konstaterar när klockan närmar sig tvÃ¥ pÃ¥ natten, det kommer nog att kännas lite vemodigt och allmängiltigt att lÃ¥ta en cd-utgÃ¥va med Tyla Gangs "Yachtless" sugas in i en cd-skivspelare av idag.
   33 varv och svart vinyl är nog skivans rätta element. I Ã¥r har jag nog mer än en gÃ¥ng pÃ¥pekat att nuet är viktigare än gÃ¥rdagen. Och lovade mig själv att inte bedöma konserter efter lÃ¥tar jag saknar. För det kan vara en förödande sysselsättning när man bevistar konserter med exempelvis Bruce Springsteen och Ulf Lundell som har sÃ¥ kopiösa repertoarer att välja ur. TvÃ¥ magnifika liveartister som inom nÃ¥gra mÃ¥nader denna höst faktiskt gav olika svar pÃ¥ förväntningar och förhoppningar.
   Efter sommarens skiva "The rising", som jag faktiskt gav exklusiva fem tuppar, blev flera av Bruces nya lÃ¥tar smÃ¥ besvikelser i en i övrigt mycket imponerande liveshow. I maratonmannen Ulf Lundells fall var det tvärtom. Jag var inte sÃ¥ totalt upphetsad av dubbelalbumet "Club Zebra" men live växte lÃ¥tarna ut till nÃ¥got mycket större.
   SÃ… HAR HÖSTEN ocksÃ¥ gÃ¥tt Ã¥t att tänka pÃ¥ min gamle favorit Warren Zevon. Sedan nÃ¥gon av de första dagarna i september, när det meddelades att Zevon är döende i obotlig lungcancer, har jag dagligen uppdaterat nyheterna i ämnet. Det är en sÃ¥dan ofattbar ironi att just Zevon, som ofta behandlat döden med svart humor i sina texter, ska gÃ¥ en för tidig död till mötes. Ett av höstens innerligaste ögonblick var när ett helt Letterman-program ägnades Ã¥t Zevon. När han utan minsta bitterhet men med ett sedvanligt snett leende förklarade att han kommit till den punkt i livet när han kunde njuta av varje sandwich.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< December 2002 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.