Blogginlägg

Harrisons textrader påverkade en Beatles-älskande 18-åring

URSÄKTA, men jag kan inte riktigt släppa taget om minnet efter George Harrison. Det finns så mycket mer att tillägga och så mycket mer att minnas än vad som fick plats i den i all hast formulerade artikeln om hans liv jag skrev för drygt två veckor sedan. Att ännu en gång lyssna på "All things must pass", Harrisons utsökta soloskiva från 1970 som mycket passande släpptes förra året i en remastrad cd-version, väcker enorma minnen till liv.
   Ursprungsversionen var 3 LP där den sista skivan uteslutande ägnades åt mer eller mindre utdragna jam mellan dåtidens ledande rockmusiker som Eric Clapton, Dave Mason, Ginger Baker, Billy Preston och hela Derek & the Dominoes. Lika försumbart nu som då.
MEN ÄVEN I ÖVRIGT kan jag så här i efterhand gå med på att de fyra skivsidorna inte var oantastliga. Däremot kändes de då som en så viktig, förlösande och kompromisslös revansch för musikern, låtskrivaren, sångaren och människan George Harrison, som bara i absoluta undantagsfall fick visa sina färdigheter i Beatles, att jag tog emot hela LP-boxen med öppna armar.
   Phil Spectors sedvanligt dundrande fantomproduktion gjorde väl också sitt till för att göra låtarna så skinande vackra, så monumentalt suggestiva och stundtals så underbart vemodiga. "Sunset doesn't last all evening/A mind can blow those clouds away/After all this my love is up and must be leaving/But it's not always going to be this grey/All things must pass ..." är ju textrader som påverkade en Beatles-älskande 18-åring då och i dag framträder som nästan otäckt realistiska.
   SOM BEATLES-MEDLEM skulle jag upptäcka George sent i gruppens karriär. Ändå var han delaktig i den allra första inspelade kompositionen inom gruppen, instrumentala "Cry for a shadow" som han skrev tillsammans med John Lennon under Hamburg-tiden. Både första och enda gången de två skrev en låt tillsammans! Nej, Georges bidrag till Beatles skivor var under de inledande åren väldigt anonyma.
   Det var först på "Rubber soul" från 1965 som det lossnade med "Think for yourself" och "If I needed someone" som tillsammans med "Run for your life", "Norwegian wood" (där George spelade sitar) och "In my life" var skivans bästa. Därefter blev Harrisons låtar väldigt speciella och personliga inslag på varje ny Beatles-lp. Jag menar, vem kunde undgå låtar som "Taxman", "Love you to", "Within you, without you", "While my guitar gently weeps", "It's all too much", "Here comes the sun" och "Something"?
   MITT EGET personliga minne kretsar kring en osedvanligt udda Harrison-låt. Fram till "Lady Madonna" våren 1968 hade Beatles-singlarna uteslutande innehållit Lennon-McCartney-låtar men som B-sida till den rock'n'roll-kryddade pianostänkaren fick George äntligen med en låt, den introspektiva, meditativa och synnerligen indiskt färgade "The inner light". En låt vars ödesmättade klanger jag alltid kopplar samman med tragedi och död fast den i sitt arrangemang är så sagolikt vacker.
   Söndagen 10 mars 1968 spelade jag in låten på min Tandberg rullbandspelare. Från radioprogrammet Pop 68 där varje ny Beatles-singel i vanlig ordning spelades en vecka före release. Dagen efter i skolan vajade flaggan på halv stång och vi fick chockbeskedet att vår gymnastiklärare omkommit tragiskt i en drunkningsolycka.
   Vår obligatoriska gymnastiktimme förbyttes till håltimme och jag åkte hem och spelade "The inner light" gång på gång och George Harrisons låt, med öppningsraderna "Without going out of my door, I can know a thing on earth", fick då och för alltid därefter en ödesdiger underton i mitt musikaliska liv.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.