Blogginlägg

Harrisons textrader påverkade en Beatles-älskande 18-åring

URSÄKTA, men jag kan inte riktigt släppa taget om minnet efter George Harrison. Det finns så mycket mer att tillägga och så mycket mer att minnas än vad som fick plats i den i all hast formulerade artikeln om hans liv jag skrev för drygt två veckor sedan. Att ännu en gång lyssna på "All things must pass", Harrisons utsökta soloskiva från 1970 som mycket passande släpptes förra året i en remastrad cd-version, väcker enorma minnen till liv.
   Ursprungsversionen var 3 LP där den sista skivan uteslutande ägnades åt mer eller mindre utdragna jam mellan dåtidens ledande rockmusiker som Eric Clapton, Dave Mason, Ginger Baker, Billy Preston och hela Derek & the Dominoes. Lika försumbart nu som då.
MEN ÄVEN I ÖVRIGT kan jag så här i efterhand gå med på att de fyra skivsidorna inte var oantastliga. Däremot kändes de då som en så viktig, förlösande och kompromisslös revansch för musikern, låtskrivaren, sångaren och människan George Harrison, som bara i absoluta undantagsfall fick visa sina färdigheter i Beatles, att jag tog emot hela LP-boxen med öppna armar.
   Phil Spectors sedvanligt dundrande fantomproduktion gjorde väl också sitt till för att göra låtarna så skinande vackra, så monumentalt suggestiva och stundtals så underbart vemodiga. "Sunset doesn't last all evening/A mind can blow those clouds away/After all this my love is up and must be leaving/But it's not always going to be this grey/All things must pass ..." är ju textrader som påverkade en Beatles-älskande 18-åring då och i dag framträder som nästan otäckt realistiska.
   SOM BEATLES-MEDLEM skulle jag upptäcka George sent i gruppens karriär. Ändå var han delaktig i den allra första inspelade kompositionen inom gruppen, instrumentala "Cry for a shadow" som han skrev tillsammans med John Lennon under Hamburg-tiden. Både första och enda gången de två skrev en låt tillsammans! Nej, Georges bidrag till Beatles skivor var under de inledande åren väldigt anonyma.
   Det var först på "Rubber soul" från 1965 som det lossnade med "Think for yourself" och "If I needed someone" som tillsammans med "Run for your life", "Norwegian wood" (där George spelade sitar) och "In my life" var skivans bästa. Därefter blev Harrisons låtar väldigt speciella och personliga inslag på varje ny Beatles-lp. Jag menar, vem kunde undgå låtar som "Taxman", "Love you to", "Within you, without you", "While my guitar gently weeps", "It's all too much", "Here comes the sun" och "Something"?
   MITT EGET personliga minne kretsar kring en osedvanligt udda Harrison-låt. Fram till "Lady Madonna" våren 1968 hade Beatles-singlarna uteslutande innehållit Lennon-McCartney-låtar men som B-sida till den rock'n'roll-kryddade pianostänkaren fick George äntligen med en låt, den introspektiva, meditativa och synnerligen indiskt färgade "The inner light". En låt vars ödesmättade klanger jag alltid kopplar samman med tragedi och död fast den i sitt arrangemang är så sagolikt vacker.
   Söndagen 10 mars 1968 spelade jag in låten på min Tandberg rullbandspelare. Från radioprogrammet Pop 68 där varje ny Beatles-singel i vanlig ordning spelades en vecka före release. Dagen efter i skolan vajade flaggan på halv stång och vi fick chockbeskedet att vår gymnastiklärare omkommit tragiskt i en drunkningsolycka.
   Vår obligatoriska gymnastiktimme förbyttes till håltimme och jag åkte hem och spelade "The inner light" gång på gång och George Harrisons låt, med öppningsraderna "Without going out of my door, I can know a thing on earth", fick då och för alltid därefter en ödesdiger underton i mitt musikaliska liv.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.