Blogginlägg
"Rubarth"
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/12 2001.
RUBARTH
Rubarth
Simsalabim)
På fotbollsplanen är förre ÖSK:aren och numera AIK:aren Mats Rubarth en bländande tekniker. Som musikaliskt, om allt vore logiskt och naturligt i den här världen, borde ha sin motsvarighet i en flyhänt Toto-gitarrist eller en keyboard-virtuos à la Rick Wakeman.
Men tack och lov är det med väldigt anspråkslösa värderingar i bagaget som Rubarth kliver in i inspelningsstudion. Utan attityd och utan större krav på sig står han med båda fötterna på jorden och gör stundtals ypperlig poprock med ibland countryfierade inslag.
Efter förra årets anmärkningsvärda singel, vars två låtar ingår på det här sex låtar starka minialbumet, följer han upp uppmärksamheten med både intensivare och snällare tongångar.
Kompad och producerad av flera Partajbands-medlemmar och teknikern Anders Moberg har han fått ett ordentligt stuk på soundet. Plus att klaviaturkillen Rickard Nilsson, från Charlie's Magazine, och Linda Karlstedt, från User, gästar på flera spår.
Skivan inleds chockerande rakt på, tajt och energiskt i en alldeles bedårande låt, "Old friends", som befinner sig på den charmiga gränsen mellan pop och rock. I ett tempo och arrangemang som effektivt kamouflerar det faktum att Rubarth inte har någon större röst.
Just den detaljen blir lite mer uppenbar i de lugnare och snällare låtarna. Men först följer ännu en rocklåt i halvfart, "Keep coming by", med ett klassiskt gitarrintro hämtat från Iggy Pops "The passenger".
Sedan sänks tempot ytterligare och materialet blir mer ordinärt än personligt. Men fortfarande råder det inga tvivel om att Mats Rubarth kan ha en framgångsrik popkarriär framför sig. Om han vill.
/ Håkan
Mikael Wiehe konsert
| << | December 2001 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 | ||||||
Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...
Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...
Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...
Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...
Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: