Blogginlägg

Tre tips om gamla skivor, del 4

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 31/5 2008 i en omredigerad form.

Linda Ronstadt
Prisoner in disguise (Asylum)
De fyra amerikanska countryrockveteranerna i Eagles har i vår fått en fantastisk renässans. Deras storhetstid i original var på 70-talet. Men det var i kompgruppen bakom den förtjusande sångerskan Linda Ronstadt som den gruppen uppträdde tillsammans första gången. Det var visserligen innan hon gjorde de mest kända 70-talsskivorna men Linda hade smak när hon valde musiker.
   "Prisoner of disguise" (1975) är en pärla i Lindas rad av klassiska skivor. Som vanligt är urvalet av låtar, en blandning av gamla covers och specialskrivet, helt utsökt. Exempelvis Neil Youngs "Love is a rose", Lowell Georges "Roll um easy" och James Taylors "Hey mister, that's me upon the jukebox". Plus Lindas version av Dolly Partons "I will always love you" som vida överträffar Whitney Houstons storsäljande variant nästan två decennier senare.
   Lindas röst både smeker och river skivan igenom. Kanske allra mest på John David Southers två specialskrivna låtar, varav titellåten är en.

R.E.M.
Out of time (Warner Bros)
R.E.M har firat enorma triumfer på världens försäljningslistor under våren med den hårt rockiga "Accelerate". Men jag minns gärna gruppens kommersiella genombrott som inträffade redan 1990. Just på den skivan var de lite mjukare, lite mer melodiska och hade en magnifik hitlåt i "Losing my religion". En låt där den fina mandolinen, spelad av Peter Buck, regerade mer än elgitarren.

Ringo Starr
Liverpool 8 (Capitol/EMI)
Den gamle Beatles-trummisen är mer aktuell än någonsin, nu med sin comebackskiva och delvis självbiografiska "Liverpool 8". Spelar trummor mästerligt, sjunger inte bättre än mediokert men med hjälp av bland annat Dave Stewart, som producent och låtskrivarpartner, blir slutresultatet bättre än måttligt bra.
   "Liverpool I left you, said 'goodbye' to Madryn Street/I always followed my heart and I never missed a beat/Destiny was calling I just couldn't stick around/Liverpool I left you but I never let you down" är textrader som känns.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.