Blogginlägg från 2008-06-04

The Refreshments setlist

THE REFRESHMENTS
Najz Prajz/Våghustorget, Örebro 4 juni 2008
Konsertlängd: 21:04-21:20 (16 minuter)
Min plats: ca 20 meter snett till vänster från scenen

Scenen är liten och liknar närmast ett lastbilsflak. Den står utomhus på Våghustorget i Örebro där det just ikväll pågår det årliga Marknadsafton. Ett välbesökt torg får se rutinerade Refreshments göra ett av sina kortaste scenframträdanden. Det är en typisk kort signeringskonsert och när de 16 minuterna är över har de hunnit spela fem låtar.

Georgia slop
Det börjar rockigt och svängigt med Joakim Arnell vid mikrofonen, Refreshments bäste sångare.

Buzz, buzz, buzz
Arnell fortsätter att imponera framför ett rutinerat starkt band fast jag anar att inspirationen på scen inte kan vara det bästa på en gratiskonsert mitt i stan.

Jukebox
På titellåten till senaste skivan, fortfarande med Arnell som sångare, börjar det svänga över till det folkligt gungande och inställsamma soundet. Refreshments är lite tuffare än ett ordinärt dansband men så mycket bättre är det inte.

Judy
Pianisten Johan Blohm, som Arnell presenterar som ”bandets störste sångare” (och menar då bokstavligen till omfång och tyngd), tar vid på sång av den nästan okända Elvis Presley-låten. Snällare, gemytligare och även lite mesigare.

Boppin’ at the high school hop
Är inte säker på låt här, faktiskt. En pratsam kamrat störde men jag tyckte mig höra den här gamla Jerry Lee Lewis-låten fast jag tror att jag aldrig har hört Refreshments köra den tidigare. Varken på skiva eller på konsert. Det var givetvis Blohm på sång igen men där slutade deras korta konsert och signering och skivförsäljning tog vid.

/ Håkan

Maj månads nominerade:

2008 har under senvintern och våren varit ett utpräglat svenskt skivår. Men det övertaget tog utlandet, representerade av England och USA, igen stort under maj.

ELVIS COSTELLO & THE IMPOSTERS: Momofuku (Mercury)
Den spontana, helt oplanerade skivinspelningen spelar naturligtvis huvudrollen i framgången med Costellos senaste album. Soundet, som verkligen andas närhet och inspiration, gör hela skivan till en älskvärd produkt. Att Costello sedan lyckas skriva några helt magnifika låtar är liksom bara bonus.

NEIL DIAMOND: Home before dark (Columbia)
Diamond och producenten Rick Rubin gör en ”Johnny Cash” men andraskivan i deras samarbete är så mycket mer än ett taget koncept. Diamond är en genuin låtskrivare som i sina låtar pendlar mellan vemod, kärlek och lättare ilska. Ämnen som blir än mer starka när arrangemang och sound är så lågmält och naket som här.

THEA GILMORE: Liejacker (Fullfill)
Månadens största överraskning kommer från England. Här har hon närmat sig folkmusiken och mixen mellan lågmälda elektriska instrument och finstämda dragspel, mandolin, ståbas, dobro, fiol och ukulele är så smakfull. Plus att hon sjunger så starkt utan att höja rösten.

JOHN HIATT: Same old man (New West)
Än en gång har Hiatt gått in i studion med en ambition att hålla soundet mänskligt lågmält, akustiskt dominerat, tajt och tryggt och med många texter som känns självbiografiska och autentiska. Med arrangemang, där gitarristen Luther Dickinson spelar underbart, som känns så naturliga men fulländade.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.