Blogginlägg från 2008-06-10

Tre tips om gamla skivor, del 5

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 7/6 2008 i en omredigerad form.

John Hiatt
Bring the family (A&M)
Amerikanen John Hiatt, just nu aktuell med sin senaste utmärkta skiva “Same old man”, har ett över 30 år långt liv som skivartist. Vi har svårt att upptäcka några allvarligt djupa svackor i hans produktion men lite ojämnt var det under 80-talets inledning. Innan han 1987 slog till med sin karriärs starkaste album, ”Bring the family”. Inspelad med små medel och ett anspråkslöst sound.
   Han låg vid tillfället lågt kommersiellt sett, skivbolagen var skeptiska, så det var med en rekordlåg budget han gick in i studion. På bara fyra dagar lyckades Hiatt tillsammans med Nick Lowe, bas, Ry Cooder, gitarr, och Jim Keltner, trummor, spela in tio fantastiska låtar.
   Bland annat de andlöst vackra balladerna ”Lipstick sunset” och ”Tip of my tongue” och de uppenbara hitlåtarna ”Thing called love” och ”Have a little faith on me”. Skivan var så bra att det i mina öron just 1987 lät som det årets bästa skiva. Och den håller än idag.

Elvis Costello
Mighty like a rose (Warner Bros)
Även Elvis Costello är aktuell med ett utsökt album, ”Momofuku”, men har oregelbundet genom åren presterat många toppar, främst på 70- och 80-talet. Men min favorit för stunden, när sommarvärmen är som mest intensiv, är ”Mighty like a rose” från 1991. Där singellåten ”The other side of summer” inleder så starkt med sin smittande sommarmelodi och surfkörer.
   Skivan kanske inte står upp i jämförelse med ”Spike”, som kom två år innan, men är fylld av uppfinningsrik popmusik utan bäst före-datum.

Lightning Seeds
Pure Lightning Seeds (EMI)
Hits har för vana att glömmas bort men jag återkommer ständigt till “Life of Riley” från 1992. Liverpool-killen Ian Broudies största stund som låtskrivare, sångare och popartist. Låten inleder den här samlingen, som även i övrigt innehåller stark modern pop, som kom fyra år efter hitlåten och fortfarande finns tillgänglig.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.