Blogginlägg från 2006-06-28

Rolling Stones bok

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/6 2006.

LITTERATUR
Mick Jagger, Keith Richards, Charlie Watts, Ronnie Wood
Enligt Rolling Stones
(Prisma)

Turbulens har varit en viktig ingrediens i rockgruppen The Rolling Stones långa karriär. Lika viktig då, 1963 eller 1972, som nu när Keith Richards vilar ut sin arma skalle och Ronnie Wood planerar ännu ett besök på någon avvänjningsklinik.
   Det har kommit ännu en biografi som berättar historien om pop- och rockkulturens största och mest odödliga (nåja…) band. En bok som baseras på otaliga intervjuer med bandets fyra officiella medlemmar vilket fått till följd att de också ståtar som författarnamn till den här boken.
   Enligt Rolling Stones får anses vara officiell då bandets bolag Promopub B.V. har del i publiceringen. Vilket också fått till följd, som är mycket vanligt när officiella bilder ska tecknas, att boken är så gott som fri från snaskiga detaljer (inga spekulationer kring Brian Jones död), katastrofhändelser (konserten i Altamont nämns bara av Charlie Watts) och direkt negativa konflikter.
   Däremot bildar alla medlemmarnas olika minnesbilder ännu en så gott som heltäckande berättelse om bandets historia. Från mötet på Dartford-tåget i oktober 1960 mellan Mick Jagger och Keith till den omåttligt framgångsrika ”Forty licks”-turnén 2003.
   Fast minnesbilder och historiska fakta måste alltid tas med en nypa salt ty minnet hos 60-åriga gubbar, intervjuerna gjordes nämligen under bandets förra turné, kan nog inte karaktäriseras som helt glasklara. Där har nog minnet påverkats av alla skriverier genom åren och därmed förekommer nog en viss del, helt naturlig, felprocent eller en och annan nödlögn. Misstanken att Keith inte minns varje detalj under sin 40 år långa karriär helt rätt finns hela tiden där...
   Ändå finner jag boken underhållande och även om jag läst historien ett flertal gånger tidigare, och även glömt delar av det, så känns det som jag här matas med ytterligare fakta i det tveklöst intressanta ämnet Rolling Stones.
   Sedan kan ju historien aldrig bokstavligen bli heltäckande då gamla medlemmar varken kan (Brian Jones avled 1969) eller vill (Bill Wyman lämnade bandet 1993, och har skrivit sin egen biografi, och tystlåtne Mick Taylor håller alltid en låg profil) lägga sitt strå till stacken. Och ”nykomlingen” Ronnie Wood har inget officiellt Stones-minne före 1975 fast han hjälpligt repeterar parallellminnen från slutet av 60-talet och Faces-tiden.
   Många detaljer i boken tillhör nog avdelningen myter som får leva vidare ett tag till. Kan det verkligen vara sant att Keith Richards fuzzgitarrpålägg på ”Satisfaction” egentligen var menade som enbart vägledning till ett planerat blåsarrangemang?
   De fyra medlemmarnas kronologiska berättelser bryts av med kapitel kring kända och okända personer i Stones-kretsen. Där exempelvis Atlantic-chefen Ahmet Erteguns berättar om sina möten med bandet, skivbolagsdirektören Marshall Chess sju intensiva år med bandet på 70-talet och den ekonomiske rådgivaren Prins Rupert Loewenstein initierade detaljer om ett band på amatörnivå som sedan växte till en av de mest inkomstbringande guldkalvarna i hela rockbranschen.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.