Blogginlägg från 1981-05-12

Bruce Springsteen – en rockexplosion som fick publiken att tjuta av lycka

BRUCE SPRINGSTEEN
The River Tour
Johanneshovs Isstadion, Stockholm 7 maj 1981

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/5 1981.

Bruce Springsteen kom med sommaren. Förra veckan gjorde den gigantiske amerikanska rockstjärnan comeback, efter fem och ett halvt år, för sina svenska fans. Bruce kom förra helgen med vinterns sista suck hängande i hälarna. När han for, en knapp vecka senare, lyste solen viljestarkt och värmen var sommarlik. Ibland består livet inte bara av tillfälligheter.
”Summer’s here and the time is right for racing in the street” som det låter i en av Springsteens många klassiker.
   Aldrig förr har intresset varit så stort inför ett utländskt artistbesök. Med god hjälp av massmedia (läs kvällspressen) nådde intresset inför Sverigebesöket rent hysteriska höjder där varje skribent ville överträffa sig själv och andra i superlativer om Springsteen och hans säregna konserter. Många letade förgäves efter klatschiga rubriker i stil med Jon Landaus klassiska ”I’ve seen the future of rock’n’roll”. Något som Springsteen, sakkunniga fans och nyfikna läsare knappast hade någon glädje av.
   Vart jag vill komma är inte ett ifrågasättande av Springsteens otroliga kapacitet utan det bihang av så kallade rockjournalister som skriver med sensationella rubriker eller helt enkelt spekulativt vänt kavajen efter vinden. Dessa skribenter har i mina ögon orsakat skepsis och misstänksamhet inför Springsteenbesölket.
   För alla som frågar mig, undrar över och funderar på Springsteens eventuella överskattning kan lugnt luta sig tillbaka. Konserterna förra veckan visade verkligen vilken utomordentlig liveartist han är där kvantitet, 28 låtar på tre timmar, och kvalité för en gångs skull går hand i hand.
   Ännu en vecka efter Göteborgskonserten upplever jag Springsteens närvaro så oerhört omskakande och uppfriskande. Jag konstaterar att Springsteens geniala rockmusik aldrig har varit bättre och scenversionerna av hans omisskännliga låtar var i samtliga fall ett strå vassare än på de studioinspelade skivorna.
   Den stora publiken imponerades av Springsteens effektiva rockshow och han, i sin tur, inspirerades mycket av publikresponsen. En tvåvägskommunikation som på båda sidor kändes ärlig och konserten nådde rent otroliga höjder gång på gång.
   Springsteens tre Sverigekonserter förra veckan var en ren uppvisning, en lärobok för rockintresserade. I Göteborg var dessutom de 13 500 i publiken en attraktion. En så kunnig, påpasslig och disciplinerad publik har jag aldrig upplevt tidigare på en rockkonsert.
   Naturligtvis är det helt omöjligt att rycka ut vissa sekvenser eller enstaka låtar ur en så helgjuten konsert men jag vill ändå sticka ut hakan och föreslå att det just nu känns mycket motiverat och efterlängtat med ett liveinspelat album från Bruce Springsteen och hans E Street Band. ”Live in Sweden” skulle därför enligt min mening få följande sammansättning.

Av utrymmesskäl har jag begränsat mig till ett enkelalbum fast jag mycket väl vet att trippelalbum i detta fall känns mest logiskt.

1. ”Run through the jungle”
Springsteenkonserterna har under hela Europaturnén skiftat öppningslåt. I Sverige använde han sig av två, den ovannämna Creedence-låten och en omarbetad version av Elvis Presleys ”Follow that dream”. John Fogertys låt passade Bruce som handsken. Han gjorde den långsammare än Creedence men ändå magisk där texten stämde väl överens med Bruces egna texter. En perfekt inledning i mörka blåtonade ljus.

2. ”Candy’s room”
Från Mighty Max Weinbergs intensiva inledning på hihaten via ett par fantastiska crescendon i mitten tills låten tonade ut var det storslagen rockmusik och en helt igenom perfekt komposition.

3. ”Racing in the street”
Som också på skivan följer tätt inpå ”Candy’s room” och det var synd att bryta ett så vackert team även live. Här trängdes verkligen de klassiska Springsteen-citaten och jag kan riktigt känna asfaltsdoften tränga sig på. Live gjorde han den avslutande nedtoningen mycket längre och intensivare och jag kan inte låta bli att rysa åt hans fina gitarrfigurer fast jag för längesedan vuxit ifrån gitarrsolotiden.

4. ”The river”
En svår låt där Bruce lyckas reproducera munspelssoundet exakt som på skivan. När sedan flöt ut i ett stilla sväng var tårarna inte långt borta.

5. ”Because the night”
Mina påhittade liveskivas andrasida inleds med den forna Patti Smith-hitlåten som i Bruces version lät ännu mer övertygande. Hela Scandinaviums publik sjöng med i refrängen.

6. ”Independence day”
Springsteen-konserternas kanske mest centrala låt där Bruce med sin långa inledande monolog gav låten dess personliga prägel. Fast Bruce här alltid berättar om förhållandet med sin far känns det varje gång lika ärligt och spontant. Den fina balladen som sedan följde underströk enbart känslorna han förmedlade.

7. ”Born to run”
Skivans spectorianska inramning suddades ut live och blev en rejäl rocklåt med ett mycket kompromisslöst sväng. I konserten låg låten först bland extralåtarna och publiken visste inte till sig av upphetsning.

8. ”Rocking all over the world”
Precis som de autentiska konserterna inleds och avslutas (fredagskvällens konsert fick ett bonusslut med “Twist and shout”) med en Fogerty-låt gör också min sammanfattning det. En riktig showstopper där HELA publiken stod på sina stolar, sjöng, klappade händerna, skrek hejdlöst och vevade frenetiskt med armarna i en helt upptänd hall. En fantastisk final på en fantastisk konsert.
   Musikaliskt och soundmässigt var det helt igenom perfekt i Scandinavium med dess fina akustik där Springsteen mycket fördelaktiga scenljud fick full rättvisa. I Stockholm var Springsteen nog mer laddad men publiken mindre följsam där Ishallen ickemusikaliska förutsätt ibland satte käppar i hjulet. Men skillnaderna var ändå marginella.

Bruce Springsteen: gitarr, munspel, piano och sång
Roy Bittan: piano/keyboards och sång
Clarence Clemons: saxofon och sång
Danny Federici: orgel/piano och sång
Garry Tallent: bas och sång
Steve Van Zandt: gitarr och sång
Max Weinberg: trummor

1. Follow That Dream
2. Prove it All Night
3. Out in the Street
4. Tenth Avenue Freeze-Out
5. Darkness on the Edge of Town
6. Independence Day
7. Who'll Stop the Rain
8. Two Hearts
9. The Promised Land
10. The River
11. This Land Is Your Land
12. Badlands
13. Thunder Road
14. Cadillac Ranch
15. Hungry Heart
16. Sherry Darling
17. Fire
18. You Can Look (but you better not touch)
19. Stolen Car
20. Racing in the Street
21. Backstreets
22. Candy's Room
23. Ramrod
24. Rosalita
25. Born to Run
26. Detroit Medley


Svd 8/5 1981.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.