Blogginlägg från 2025-04-01

Mars 2025 på Håkans Pop

Foto: Carina ÖsterlingJesper Lindell och hans band gjorde en fantastiskt fin insats på hemmaplan på Makeriet i Örebro i mars 2025.

EFTER NÅGRA KONSERTMÄSSIGT HÄNDELSEFATTIGA månader blev mars en comeback i trängseln framför konsertscenerna, tre gånger om dessutom. Håkans Pop-månaden mars blev framförallt en koncentration kring sidans fasta kategorier, Compilation-skivor, konsertbiljetter och gamla krönikor. Med ytterligare några mer oplanerade inlägg.
   Konserterna på hemmaplan i Örebro var av olika prägel: Jesper Lindell & The Brunnswik Sounds, St Patrick's-konserten med Ollie Tullamore med vänner och Anna Ternheim.
   Månadens Compilation-skivor var "Mersey Beat 1962-64", "Nuggets: Original Artyfacts From The First Psychedelic Era 1965-1968”, "The Prince's trust 10th Anniversary Birthday Party", "The Prince´s trust concert 1987" och "The Secret policeman´s third ball".
   Den trevliga och smått nostalgiska serien med gamla konsertbiljetter tog oss den här månaden tillbaka till The Rolling Stones 1973, Ron Sexsmith 1999, Roxy Music 1979 och Nils Lofgren 1977.
   Tillbakablickandet på gamla krönikor från 80-talet är minst lika nostalgisk och hämtades den här gången från februari 1982, oktober 1982, september 1983 och oktober 1983.
   Jag sammanfattade ännu en gång TisdagsAkademiens möten från årets början.
   Sedan drabbades jag i slutet av februari av nyheten att David Johansen är död och skrev några ord om mina minnen av en stor artist med en ännu större röst. Det var definitivt mycket roligare att gå på bio och se dokumentären ”När tiden stannar” om Wilmer X.

BLAND MÅNADENS SKIVRELEASER hittar jag flera höjdpunkter men också några album som inte når ända fram: ALISON KRAUSS & UNION STATION (på egen hand kan Alison inte toppa samarbetet med Robert Plant), EVA DAHLGREN (på engelska tappar Eva den personliga profilen), ANDY BELL (monoton opersonlig engelsk rock) och BOB MOULD (skrammel utan mening).
   Gruppen med det intressanta namnet THE DEVIL MAKES THREE har gjort sitt första album på sju år, ”Spirits, och jag har lite problem att musikaliskt beskriva den musikaliska genren. Kanske country, kanske bluegrass, kanske singer/songwriter-pop men kanske allra mest den suddiga stämpeln americana och slutligen bestämmer jag mig för att helt enkelt kalla det folkmusik. Alltså svårplacerat och som helhet är låtmaterialet lite anonymt fast de övervägande akustiska arrangemangen är sympatiska.
   PATTERSON HOOD, till vardags sångare i Drive-By Truckers, har sedan 2004 gjort fyra soloalbum och nya ”Exploding trees & airplane screams” är huvudsakligen mer lågmäld och tempofattig än gruppen han har varit medlem i sedan 1994. Välgjord och lättlyssnad skiva, med en lätt hes röst, men också lite profillös i sin helhet.
   Förre Orange Juice-sångaren EDWYN COLLINS har producerat soloskivor sedan 1989 men jag har inte riktigt lyckats fånga honom i min radar tidigare. En händelserik solokarriär, drabbades av hjärnblödning för tjugo år sedan, som nu resulterar i ett bra och personligt popalbum, ”Nation Shall Speak Unto Nation”. Med lite skotsk återhållsamhet har han skrivit flera melodiska låtar som hans lite ovanliga röst gör till något mycket underhållande.
   Sångaren Jim James i det amerikanska bandet MY MORNING JACKET har haft svårt att fastna i mitt musikaliska nät och jag har ofta uppfattat bandets sound som onödigt krångligt. Nya albumet, med den lustiga titeln ”is”, är nästan tvärtom lite mediokert vanligt normal på gränsen till opersonligt. Lite arenarock över det, fantastiskt fina refränger, men är i all sin lättsamma prakt lättglömd i den annars intensiva skivfloden.
   Med geniet Johan Lindström som medproducent fick jag stora förväntningar på LISA NILSSONS nya album ”Överblivna vi”. Som producent vill jag placera Lindström i nivå med T Bone Burnett och det låter genomgående fantastiskt bra om inspelningarna och när Andreas Mattsson har levererat flera låtar, bland annat den Olle Adolphson-influerade titellåten, är det här ett mycket bra album, både musikaliskt och låtmässigt. Men Lisa vill vara en något mer seriös artist än modern popsångerska och tar ibland fram jazzrötterna och vill inkludera den publiken så skivans helhet blir lite för splittrad för mig.
   JASON ISBELLS sex år i Drive-By Truckers, tillsammans med bland annat ovannämnde Patterson Hood, gick mig förbi obemärkt på 00-talet men på det omväxlande 10-talet fick hans namn dignitet på många sätt. Först ett bra soloalbum (7:a på årsbästalistan 2013), ”Southeastern”, och har under många år blandat gripande ballader med rockiga låtar. Och har nu, på nya albumet ”Foxes in the snow”, åter landat i den avskalade atmosfären helt på egen hand som starkt påminner om när jag upplevde honom live 2014.
   Isbell är en duktig gitarrist vars kunnighet även märks i det akustiska rummet. Utan några andra instrument eller arrangemang till hjälp är ”Foxes in the snow” så musikaliskt naken som det går att vara. Och tack vare många bra låtar och omväxlande tempon blir det inte alls långtråkigt eller upprepande. Både låt- och textmässigt stor underhållning och blir som bäst i höjdpunkten ”Crimson and clay” som gör att albumets helhet för mig landar på hög nivå.

MÅNADENS BÄSTA ALBUM: UTAN ATT VARA ETT FAN AV SOULMUSIK trillar jag dit ibland och i tider när Jesper Lindells sound regerar är vägen bildligt talat inte så lång till Muscle Shoals i Alabama. Lindell gör väl egentligen mer rock än soul men jag tänker på honom och hans makalösa röst när jag lyssnar på den vita amerikanska killen MIKE FARRIS och hans nya album ”The sound of Muscle Shoals”. Albumtiteln skvallrar om vad det handlar om på men det är inte bara det klassiska Muscle Shoals-soundet som imponerar på skivan med den för mig fram till nu okände sångaren.
   För mig är hans bakgrund okänd men hans svarta röst, hans egna låtar, produktion och arrangemang är en gigantisk positiv överraskning.
   Det är det där typiska elpianot, markerade trummorna, gospelsoulvibrationerna, den vassa elgitarren (som påminner om när Duane Allman var bosatt i Muscle Shoals-studion 1967-71) och rader av starka låtar som gör hela albumet till ren och skär magisk lyssning. Det är ofattbart att konstatera att killen är vit ty styrkan i rösten ekar mer Otis Redding eller Wilson Pickett än Tom Petty för att göra en långväga men ändå aktuell jämförelse.
   Farris gör nämligen en cover på Tom Pettys låt ”Swingin'” som är en av många höjdpunkter på albumet. En fantastiskt bra Petty-låt som väl har hamnat i skymundan, på albumet ”Echo” (1999), i en annars stark låtkatalog men jag minns tydligt när Magnus Lindberg och hans band Stockholm Cowboys gjorde en fin version av låten som extramaterial på en konsert 2002.
   En läcker steelguitar gör tillfällig entré i Farris arrangemang och jag tänker för ett ögonblick på countryrock. Jag blir än mer övertygad åt det hållet på en annan låt, ”Bright lights”, som faktiskt påminner om tidiga Eagles. Lite mer tillbakahållen röst på de låtarna men i övrigt på albumet är det Farris starka röst, ibland förstärkt med en tjejkör, som firar tveklösa triumfer på skivan.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.