Blogginlägg från 2016-04-13

Stor generös underhållning med Danielsson

GUNNAR DANIELSSON
Umami/Live at Heart, Konserthuset, Örebro 12 april 2016
Konsertlängd: 19:30-21:04 (94 min)
Min plats: Sittande 5 m snett höger om scenen.

När jag tänker efter tror jag det var Gunnar Danielssons personliga humor, lustiga texter och spontana mellansnack som var tisdagskvällens största lockbete. Till viss del var jag också nyfiken på den nya konsertlokalen i foajén på nyrestaurerade Konserthuset. Ett underbart utrymme för samvaro och konsertverksamhet och det finns plats för en stor publik men igår var det lite tunt runt scenen. Men det hindrade inte Gunnar Danielsson från att rejält bjuda på sig själv och sina sånger.
   Pensionären från Göteborg, som han själv titulerade sig, har gjort några oförglömliga soloframträdanden på Live at Heart under senare år. Med sin gitarr tillsammans med basisten Anders Kristensson blev det nu samma underbara mix av både lättsam och allvarlig humor till snärtiga melodier och en allmänt uppsluppen och avslappnad stämning som gjorde att de dryga 90 minuterna på scen sprang iväg osedvanligt snabbt.
   Det är ju på scen man ska uppleva den gamle Risken Finns- och Ensamma Hjärtan-legendarens musik och text. Fastän hans texter är fyllda av snillrika ordvändningar med slagkraftiga poänger och melodierna har lättfångade, om än upprepande, harmonier har jag inte riktigt fastnat för artisteriet med stelbenta arrangemang på skiva. På konsert saknar jag ingenting i Gunnar Danielssons musik trots att han vid flera tillfällen påpekade att det saknades instrument som elgitarrer och saxofoner. Less is more, som jag sammanfattningsvis skulle vilja beskriva min upplevelse. Wah-wah-pedalen han använde på två låtar var nog ett mer plötsligt infall än en musikalisk höjdpunkt.
   Kvällens repertoar från Gunnars Danielsson blev just den där gränslösa blandningen av gammalt och lite nyare från en ganska omfattande produktion där solomaterialet dominerade. Utan att göra riktiga noteringar minns jag på rak arm "Här är gräset alltid grönare än hos grannen", "Ett steg närmare (paradisets port)", "Ryggdunkarträsket", "Stjärnor när han ler", "Jag måste av (innan jag faller ner)", "Fånga en fallande stjärna" och "Sånt man bara inte gör". Den sistnämnda är ju en halsbrytande uppräkning av saker man inte bör göra som Danielsson förvandlade till en liten allsång igår kväll.
   Det fanns publikönskemål ("Ville va' en cowboy") som uppfylldes och även låtar ("Pank i Paris") som av arrangemangsmässiga skäl avfärdades. "På fisketur" fick en kort och spontan accapellaversion och när vi ändå är inne på Danielsson & Pekkanini-repertoaren fick vi även en återblick till den karriären med hjälp av "Ishockey och fotboll" och givetvis "Som sommaren", nästan Gunnar Danielssons största hit. Men själv betraktar han Risken Finns-låten "Du känner väl mig" som en större framgång och slängde på konserten ur sig några väl valda fraser från låten i ett mellansnack.
   Även några Ensamma Hjärtan-låtar hanns med men för att konserten inte skulle drunkna i en nostalgivåg tog Gunnar Danielsson tillfället i akt att även framföra två helt nyskrivna låtar. Och för att på något sätt bevisa det gränslösa på en Gunnar Danielsson-konsert kan jag berätta att han även sjöng en svensk text till Bob Dylans "Man in the long black coat" och även gjorde en oväntad version av Trio me' Bumba-klassikern "Man ska leva för varandra". Inte konstigt att konserten höll på i en och en halv timme.

/ Håkan

Inte som förr

I mars 1982 släpptes Dag Vags fjärde album, "7 lyckliga elefanter", som visade upp ett delvis nytt manskap som också följde med ut på sommarturné.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/8 1982.

DAG VAG
Brunnsparken, Örebrpo 6 augusti 1982

Vid nästan samtliga turnétillfällen finns Örebro med på Dag Vags konsertlista. Örebropubliken tände väldigt tidigt på gruppens raffinerade blandning av ska, reggae och rock och gruppen har alltid haft en trogen fanskara här. Vid fredagskvällens konsert på Regnbågen (inomhus) i Brunnsparken kom som alltid de stora fantasterna och hejade på den rytmiska musiken.
   Från att ha varit något av fadersgestalter för många av de nya svenska grupperna sitter Dag Vag med sin reggaeinspirerade rockmusik nu i en trång sits med stark begränsade framtidsutsikter. Sedan några år tillbaka har gruppens sound stagnerat anmärkningsvärt. Spänningen och överraskningarnas tid är förbi på Dag Vags konserter.
   Påtagligt medvetna om sin fastlåsta situation har de verkligen försökt förnya sig och söka utvägar. Gitarristen Kenny Håkansson (Beno Zeno) är ersatt av en saxofonist, som var stor publikfavorit, och gruppen har fullbordat sitt västindiska musikintresse med calypsomusikens intåg i gruppens repertoar. Men det är förändringar som bara var marginella.
   Inte heller beslutet att mixa det senaste albumet på Bahamas löser automatiskt några långsiktiga problem. för Dag Vag. Men singellåten "Dansar med mej själv" har, ska jag erkänna, exakt samma underbara driv som äldre Dag Vag-klassiker av vilka vi saknade många denna kväll.
   De välkända låtarna var längre än tidigare. Mer och längre, men tämligen intetsägande, solon uppdelat mellan orgel, gitarr och saxofon. Dag Vag 1982 var en mindre upphetsande historia än förr.

Stig Vig (Per Odeltorp), bas/sång
Tage Dirty (Lennart Odeltorp), trummor/sång
Zilverzurfarn (Johan Zachrisson), gitarr/sång
Bumpaberra (Brynn Settels), klaviatur/sångel
Per Cussion (Per Tjernberg), percussion/sång
Kopp Te (Bo Gunnar Gustafsson, saxofon

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.