Blogginlägg från 2006-04-21

Promenad i London längs Memory Lane

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21 april 2006.

Vi är onekligen på god väg in i framtiden. Hela tiden. Eller 24-7 som det populärt stavas i detta tidevarv. Vi går bevisligen framåt men minnen får oss att sakta farten och blicka snett tillbaka. Eller stanna upp för en stund och låta eftertanken förenas med några dimmiga bilder från förr.
   Aldrig blir tillbakablickandet sÃ¥ tydligt som när jag kommer till London. Dels inbjuder hela stadens atmosfär till en nostalgisk resa tillbaka. Och dels har jag bevisligen upplevt ett och annat anmärkningsvärt i den här staden genom Ã¥ren.
   En promenad i London down Memory Lane är verkligen att se sanningen i vitögat och att tiden har sin gÃ¥ng.
   Precis vid Covent Garden, där turister och lösdrivare varje dag flockas kring gatuskÃ¥despelare och jonglörer, ligger Rock Garden, restaurangen som i sin källare en gÃ¥ng hade en rockklubb. Där gjorde Dag Vag sin Englandsdebut 26 november 1980 utan att locka annat än svenska rockjournalister och turister.
   Jag minns inte bandet och jag minns inte om det var inställt eller fullsatt när vi stod utanför Rock Garden även kvällen efter. Däremot minns jag tydligt att vi i reservplanen den kvällen satsade pÃ¥ Marquee utan att riktigt veta vem som spelade. Det rÃ¥kade bli det up-and-coming irländska bandet U2…
   Klassiska Marquee är sedan länge ocksÃ¥ nedlagt. 1988 flyttade klubben frÃ¥n Wardour Street till Charing Cross Road men tynade snabbt bort och där Ã¥terfinns i dag Mean Fiddler-klubben, en del i en stor organisation spelställen som ocksÃ¥ inkluderar Astoria, Jazz Cafe, The Forum och Borderline.
   Mean Fiddler lanserade sin konsertverksamhet under 80-talet i Willesden utanför London. Där sÃ¥g jag folkrockbandet The Men They Couldn’t Hang 1988 inför hejdlöst hänryckta ungdomar. Bandet som aldrig lyckades skaka av sig lillebrorskomplexet till The Pogues Ã¥terförenas dock dÃ¥ och dÃ¥. Själv glömmer jag aldrig bandets första spelningar i januari 1985 dÃ¥ jag under en vecka i London lyckades pricka in tre av deras konserter.
   Ovan nämnda Borderline, jättepub i källarvÃ¥ningen pÃ¥ centrala Orange Yard, drar mängder med halvstora namn till sig. De närmaste veckorna spelar Ian McNabb, Robbie Fulks, Deadstring Brothers och Inmates där.
   Ovanför Borderline, i gatunivÃ¥, fanns tidigare den utmärkta texmexrestaurangen Break For The Border. Den fina skylten är numera ersatt av en glittrig neonskylt som nästan skadeglatt utropar: GAY.
   Som lite för abrupt pÃ¥minner om att Londons rockliv genom Ã¥ren tappat mÃ¥nga fler av sina smÃ¥ eller halvstora pubspelställen. Där jag exempelvis saknar Cricketers, Greyhound och Sir George Robey bland Time Outs utbud av konserter.
   Dessutom stod vi den här gÃ¥ngen inför det inte helt perfekta problemet att den gamla legendariska rockpuben Half Moon i Putney fortfarande drar till sig mycket folk. Martin Carthy, Steeleye Span-gitarristen, med fru Norma Waterson drog utsÃ¥lt hus och vi fick nöja oss med att imponeras av en vägg med bilder pÃ¥ alla kända artister som uppträtt pÃ¥ puben genom Ã¥ren. Alla frÃ¥n Stones till Kate Bush, faktiskt.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.